Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Kriget
Putte i Parken, Karlstad
2012-07-05
Av: Ricky Holmquist
Publicerad: 2012-07-06
Hemsida: kriget.com

Så kom då den stund jag fruktade/såg fram mot nästan mest. Det var dags för Kriget. Att förklara Krigets musik är lite som att försöka definiera en tavla av Pollock eller Dali. Det går inte, men där bor en mängd skönhet. Nånstans bland det svårdefinierade finns det självklara vackra.

Hade vi satt en Macbook i händerna på Miles Davis så hade han skapat sån här musik. Det är spretigt ryckigt medryckande. Det finns inte en chans i hela världen att försöka stå emot. Det går inte värja sig mot Kriget. Det svänger nåt så förbannat.

Gustav Bendts saxofon skapar ljud som Tom Morellos guror inte ens är i närheten av. Han blåser i den där stackars saxen så man tror den ska explodera. Per Nordmark på trummorna är ryggraden. Han är ramen i målningen. Han sköter hamrandet så vansinnigt snyggt och svängigt. Basisten Christoffer Roth är en 2000-talets jazzvirtuos. Det känns som att han spelar 20 takter och toner samtidigt. Men allt följer en så tydlig linje.

När man tror att den vackraste galenskapen är över. Då kliver Adam Tensta och Dida in med bandet. Ett projekt som Tensta för kvällen väljer att kalla för A Bloody Mess (mer talande bandnamn har jag nog aldrig varit med om) och kör ett gäng låtar som är mer lyssnarvänliga. Svängiga som fan och med riktigt skön rap.

Det här var nog den svåraste recension jag skrivit. Det GÅR liksom bara inte att sätta fingret på vad Kriget är.

Kriget är som ett slagsmål på skolgården. Som en bomb i en musikaffär. Som tusen änglars kör i en skördetröska. Som att ha en symfoniorkester i bakgrunden till en Hiroshima-dokumentär.

Du ser.. det går att fortsätta i all evighet utan att egentligen komma ens i närheten.

När jag efter spelningen frågade basist Roth va faan det var som hände så får jag ett svar som såhär i efterhand är den självklara förklaringen..

- Kriget hände..