Joyzine

[stäng]

Krönika

Vi är blott våra relationer

Jag minns det som vore det igår; hur jag satt inklämd i ett litet undanskymt rum på Filosofen, filosofernas högborg vid Göteborgs Universitet, tillsammans med ett fåtal kurskamrater och mer eller mindre bara skakade på mitt huvud. Framför mig vankade en liten och tunn man, med ett hår värdigt Robert Smith från The Cure, av och ann samtidigt som han säkert för tionde gången försökte omformulera sig så att det i princip oförståeliga som han just sagt skulle verka mer förståeligt.

Koppen med te som han hade i handen drack han inte något ur, och kom så heller inte att göra under resten av föreläsningen. Jag var där för att lyssna till en föreläsning om Francis Herbert Bradley, en av de främsta brittiska idealisterna före första världskriget, men jag förstod ingenting. Hela kursen skulle visa sig vara lika obegriplig.

Bradley menade, enligt den här karismatiska föreläsaren, att hela världen på något sätt är innesluten i sig själv, allt är en del av något annat, men även att verkligheten i sig enbart är en abstraktion av det Absoluta… Ja, ni förstår säkert, jag gjorde det dock inte. Men döm av min förvåning när jag sedan kom hem och tittade på mina minst sagt skumma anteckningar, och såg att jag längst ner på en sida ringat in ”We Are But Our Relations” – ”vi är blott våra relationer”. Det kan knappast bli klatschigare än så!¨

Nu till twisten; skulle man kunna använda den här enda mening som var det enda jag fick med mig från dessa sjukt svåra filosofiska föreläsningar i Göteborg för fyra år sedan någon annanstans? Tja, varför inte? För visst passar strofen ”vi är blott våra relationer” alldeles ypperligt in när det kommer till att beskriva dagens musikbransch och musikklimat? Jag tittade på det småtjusiga musikprogrammet Garage för ett tag sedan. Temat var musikvideos och musikaliska gäster var de alldeles förtjusande spelevinkarna i Knight Music, och ja, det är precis vad ni tror, människor utklädda till riddare som spelar (pop)musik. Eftersnacket handlade mycket om hur man fick ett sådant knasigt koncept som riddarpop att gå ihop, vad en bra video kan göra för en låt samt vad det innebär att vara videoregissör idag.

Riddarna hade självklart rätt, det ligger väldigt mycket i att en bra och originell video kan hjälpa upp en dålig låt, lika mycket som en dålig video i viss mån kan stjälpa en bra låt. Hade Erik Prytz Call On Me gjort samma succé utan tillhörande work-out-video? Knappast. Häromdagen såg jag ytterligare ett avsnitt av samma program, gäster var då tokstollarna i Babian, en skånsk reinkarnation av Bob Hund möter Quit Your Dayjob, där eftersnacket handlade om hur viktigt allt runt omkring själva musiken har blivit. Det gäller hela tiden att sticka ut, att vara originell, men framförallt gäller det att känna rätt folk, att ha rätt typ av kontakter.

Är det så konstigt då? Med den mördande konkurrens som finns, samt det faktum att väldigt många band idag låter väldigt bra och är professionella ut i fingerspetsarna, gör att det måste finnas något som särskiljer. Tur, skicklighet och hänsynslöshet är tre nyckelord som i bästa fall leder till framgång. Vill du lyckas har du inte råd att göra något halvdant, du har inte råd att ha ett halvtaskigt skivomslag, en halvdassig video eller halvljummet liveframträdande. Allt hänger ihop, det får inte brista någonstans i kedjan, när chansen väl dyker upp måste man vara så förbered det bara går. Och det är där nästa kategori människor kommer in, alla dessa människor som kan hjälpa dig att slipa på alla dessa detaljer.

Men var försiktig, man måste hela tiden ha med sig sitt huvud, och gärna hålla det kallt dessutom. Något av det svåraste som finns är att inse sina egna begränsningar, bara för att du själv är väldigt nöjd med ett omslag eller en video behöver det inte nödvändigtvis betyda att det är ett omslag eller en video som funkar i det stora hela. Svälj hellre din artistiska stolthet och lämna över ansvaret till någon som faktiskt vet vad den håller på med. Men det finns inte heller några garantier för att till exempel ett stort skivbolag är helt rätt väg att gå heller. Jag menar, finns det något tristare än en video där man får se bandet spela sin låt i lite olika miljöer med precis samma coola poser hela tiden? Eller naket bara för att det ska vara naket? Samma sak gäller för skivomslag; lättklädda damer i utmanande poser och hunkiga killar med heta blickar – kom igen! Våga bryta mönster!

Om nu Bradley har rätt, att vi är blott våra relationer, kan det vara en god idé att verkligen försöka vårda de relationer man redan har, samtidigt som man utnyttjar dem till max, men framförallt att våga skaffa nya. Våga lita på andra människor, se till att klia någons rygg så blir du förhoppningsvis kliad tillbaka. Satsa på att samarbeta med människor som har lika mycket att vinna på att du lyckas som du själv. En video som sticker ut är ju lika mycket en reklampelare för skaparen av videon som för bandet som är med i den. När chansen väl kommer, tveka inte, ta den. Lämna samvetet hemma, allt har ett pris. Framgång kommer aldrig gratis – tur förtjänar man.