Joyzine

[stäng]

Intervju

Vit Päls

Vit Päls är den hyllade outsidern från Malmö som inte drar sig för att orera om sin hemstad. För Joyzines Anton Wedding berättar sångaren Carl Johan Lundgren om en bortsupen trumpet, om prestigen i att vara ett bra liveband och hur det faktiskt var på håret att bandet kom att läggas ner.

Den klara höstluften har kommit till Skåne och kring Möllevångstorget i Malmö vilar en känsla av lugnet före stormen. En typisk lördagseftermiddag. Men när jag kliver in i Studio Möllan, bredvid Café Glassfabriken, är Vit Päls i full gång med att spela in en av sina nya låtar. En melodiös poplåt med finurlig text. Precis så som man vill att Vit Päls ska låta. De provar ett par olika versioner, en långsam och en snabb. Trots att det är sångaren Carl Johan Lundgren som står för texter och låtskrivande i bandet är det tydligt att de jobbar som ett kollektiv i studion, alla är med i diskussionerna om hur de ska arrangera för att det ska låta så bra som möjligt.

En låt över en förmiddag
När jag senare får en pratstund med Carl Johan Lundgren berättar han att de efter en inaktiv period förra hösten träffades för att diskutera framtiden.
– När vi sågs i julas trodde jag att resultatet skulle bli att vi lade ner Vit Päls, men istället visade det sig att alla var sugna på att fortsätta, så vi bestämde oss för att ta tag i musiken och började repa en gång i veckan och det gav verkligen resultat. Innan hade vi i princip bara repat före spelningar så nu blev vi ännu bättre live också.
Vit Päls första skiva ”Nu var det i alla fall så” kom i början av det här året och innehåller flera års material som Carl Johan spelat in själv hemma hos sig. Skivan har hyllats av kritiker som pop där hjärta och hjärna är viktigare än teknisk överlägsenhet.
– Det är aldrig så att jag bestämmer att jag ska skriva en låt på ett speciellt sätt utan det blir vad det blir. Jag har ju spelat in allt från första skivan hemma och då har jag valt att skriva en låt över en förmiddag för att kunna spela in fler sen. Jag har alltid jobbat med kvantitet och gjort mycket låtar. Folk som lyssnar på musik är väldigt känsliga för röst, man kan höra på små signaler om någon ljuger eller inte. Därför tror jag att det är de första tagningarna som blir mest intressanta, då finns det något sökande efter melodierna som hörs och det är nog mycket det som är skivans styrka samtidigt som det kanske också är skivans nackdel, den är ju ganska lo-fi. Sen har jag också använt inspelningarna som ett sätt att lära mig inspelningsprogrammet och det utforskandet har präglat många av låtarna.

Vi kan någonting som gör folk glada
Redan före debutskivan var Vit Päls ett efterfrågat liveband med en trogen och ständigt växande fanskara. För bandet, som lägger stor prestige i att vara bra live, är det viktigt att kunna underhålla publiken.
– Det är kul att kunna engagera publiken. En gång söp vi till exempel bort Jens trumpet i Göteborg. Då anordnade vi en stödfest för att få in pengar till att köpa en ny och man blev så rörd av att folk faktiskt kom och stöttade oss. I sådana lägen känns det som att alla är med på tåget. I mötet med publiken skapar vi någonting, så att ett plus ett blir tre. Vi får betalt för att publiken ska ha kul, eller så får vi inte betalt, men vi spelar ju alltid för en publik. Och det är väl också det som är idén med Vit Päls, vi kan någonting som gör folk glada.
En milstolpe för Vit Päls var när de spelade på en festival i Liduhlt. Spelningen blev något av ett uppvaknande för hela bandet.
– När jag var tonåring hade jag en superfånig dröm. I drömmen sjöng jag i Metallica. Jag kunde inte orden men jag sjöng på improviserad rockengelska, så därför var jag lite nojig för att det skulle komma en låt som Enter Sandman där hela publiken skulle kunna texten. Sen tänkte jag inte mer på det, men vid den här spelningen i Lidhult hamnade vi i en situation som gjorde mig påmind om drömmen. Av någon anledning var alla ganska fulla och plötsligt spelade alla olika låtar samtidigt och jag hade ingen aning om hur jag skulle sjunga. Efteråt pratade vi om spelningen och kom fram till att om vi ska göra detta så får det vara på allvar eller inte alls.

Sveriges coolaste stad
Alla medlemmar i bandet är bosatta i Malmö och Carl Johan själv är också uppväxt i staden. Livet i Malmö har därför också blivit en naturlig del i Vit Päls musik.
– I låtarna sjunger jag om min värld, det som händer och det jag tänker på. Vi umgås mycket och använder malmöitiska uttryck och det finns också i texterna. Jag tycker att Malmö lätt är Sveriges coolaste stad. På ett sätt är Malmö ganska fult, med ogedigna men mysiga restauranger på Möllan. Men så är det också som att bo i ett radhusområde. Alla i bandet bor på femhundra meters avstånd från varandra, så det blir ju en liten värld, vilket på sätt och vis är både det första att bli kär i och det första att tröttna på med en stad.
Vit Päls trivs bra tillsammans och framtidsplanerna är att ge ut en ny skiva, kanske i början av nästa år. De har inget skivbolag än men det finns ingen oro för att det inte ska lösa sig. Den här gången blir det en studioplatta med hela bandet.
– Att spela in med hela gänget blir mer representativt för hur vi låter live. Så det är vårt mål nu. Och så vill vi bli ännu bättre live, vi lägger stor ära i att vara ett bra liveband. Just nu känns det väldigt bra med bandet och jag tror det beror mycket på att vi trivs så bra ihop. Vi har ju varit och turnerat nu ett tag och trots att det kan vara tufft har det funkat väldigt friktionsfritt. Det finns liksom ingen hård eller grabbig jargong. Vi skämtar mycket men det finns också plats för allvar. Och jag tror det är viktigt när man sysslar med något så abstrakt som musik, man måste kunna uttrycka sig på ett allvarligt sätt utan att det ska viftas bort som pretentiöst.