Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Melissa Horn
Putte i Parken, Karlstad
2012-07-06
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-07-07
Hemsida: www.melissahorn.se

Det där med Melissa Horn och stora scener, det är en ekvation som inte alltid går ihop. Eller...som sällan går ihop. Visst är det förstås så att hon behöver spela på just sådana jättebyggen, det är den stora publikskara som trotsar regnet och sluter upp framför Sunstage ett oerhört gott exempel på, men de går knappast hand i hand med sångerskans uppenbarelse.

För Melissa är ju liten och bräcklig, med sina ofta ganska mörkt reflekterande texter och sin tanigt sorgsna röst. Som gjord för att tårögt sitta i ett avskiljt hörn och sjunga serenader om brustna hjärtan och flyktad kärlek. Det är en känsla som är i stort sett omöjlig att mana fram på en gigantisk scen. Sångerskan raljerar rent av över det i ett mellansnack och kommer fram till att hon aldrig kommer springa runt som en furie och klappa händerna bara för att fylla ut showen. Det är inte hon och det är bra det.

För det må kännas lite tomt när Melissa Horn ska fylla ut det gigantiska bygget, men hon gör tillsammans med sitt lyhörda kompband ett bra jobb. De sorgsna hitsen sitter, rösten skär som en ödesmättad lans genom de gråa skyarna och trotsar allt vad regnväder heter. Det låter bra. Man tror på det Melissa sjunger och serenadernas dystra innehåll passar naturligtvis väl ihop med väderleken.

Man kan inte klaga. Men ändå smyger sig känslan på. Hur bra skulle det inte kunna bli med Melissa Horn under taket inne på den trånga Teaterscenen med regnet piskande utanför och en publik fylld av sargade själar som slåss om det sparsmakade utrymmet?

Det skulle förmodligen kunna bli episkt. Melissa Horn på en stor utomhusscen blir sällan mer än bara gemytligt.