Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Hoffmaestro & Chraa
The Storm, 2008
Skivbolag: Monza
Av: Carl Potvin Johansson
Publicerad: 2008-02-03
Hemsida: www.myspace.com/hoffmaestro

Det börjar ganska okej. Första låten, Seize the Day, är en glad reggae/dancehall-dänga om att skratta åt livet och glömma sina problem. Det går undan, tempot är högt. Men det blir högre. Jag får svettpärlor på pannan fast att jag sitter i ett dragit och kallt rum. Jag kippar efter andan. När det blir lugnare för en stund, andas jag ut. Men i nästa ögonblick är det full patte igen. Ultrarapid är ett passande ord.

Det är en väldigt konstig skiva som är svår att få grepp om. Jag undrar om det elva man starka bandet, också har elva olika viljor som drar åt alla håll. Det är så det känns i alla fall. Vad vi har här är en salig blandning. Jag gillar all möjlig musik, det är inte det. Men jag har svårt för album där det blandas vilt mellan olika teman. Det ges ingen tid till att låta någonting sjunka in, och det känns som om allting slarvas igenom – med ljusets hastighet.

So Do You och Young Dad, låter likt sommarplågor som jag har hört förr, många gånger. Nästa låt, I’m Not Leaving You, är ett souligt nummer, och efter det är det mardi gras för hela slanten i New Orleans. My Shoes, låter till en början likt USCB Allstars, med lite ska över sig, men dundrar snart ut i någonting som liknar Manu Chao och Radio Bemba Sound System en hel del – fast sämre.

Det är en blandning av salsa och karnevalmusik, reggae, (90-tals)hip-hop, gipsyrock, New Orleans-jazz, soul etcetera som drar förbi, mestadels obetydligt och intetsägande.

Hoffmaestro & Chraa låter som de med all säkerhet gör sig bäst live, på någon utomhusscen under högsommaren. Eller varför inte på någon klubb i mitten på februari (läs Debaser medis, 15/2). Huvudsaken är att du gillar att svänga på höfterna – i etthundratjugo knyck.