Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Louis XIV
Way Out West, Göteborg
2008-08-07
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-08-13
Hemsida: www.louisxiv.net

När jag frågade en sömndrucken Jason Hill vad han tyckte om Sverigevistelsen så här långt, ett par timmar innan han klev upp på scenen tillsammans med sitt Louis XIV, kliade han sig i sitt spretiga skägg och drog en näve genom håret innan han sprack upp i ett trött leende: ”Ja, av vad jag kunde se de fem minuter jag spenderade utanför turnébussen efter att nyligen ha vaknat så är Sverige ett väldigt vackert land. Och damerna är lika vackra som alla påstår”. Sedan ler han igen där han sitter i sin skrynkliga kostym, sneda slips och fina väst - Jason Hill är en rockstar ut i fingerspetsarna.

Om Jason Hill är en rockstar är då frågan vad Brian Karscig är för något; Amishhatt, väst och stort burrigt skägg, det är nästan så man undrar om snubben kom hit i häst och vagn. Men spela gitarr, det kan han. Louis XIV, som i grund och botten är Hill och Karscigs projekt, har äran att öppna klubbprogrammet på Sticky Fingers under årets Way Out West, ett Sticky Fingers som är fullsatt till sista kubikcentimeter. Bättre förutsättningar än så här kan solkungarna knappast få.

Lyssnar man till Air Traffic Control, första singeln ut från senaste albumet ”Slick Dogs and Ponies”, slås man av två saker. Ett; Louis XIV har insett att stråkar gör underverk. Två: Så kommer bandet aldrig någonsin att låta live. För väl på scenen är det maxvolym och rakbladsgitarrer som gäller, rakt genom. Jason Hill ser fortfarande ut som något katten släpat in (någon i publiken kallar honom för Kid Rock, det är humor det), men attityden och utstrålningen är det inget fel på. Vad är förresten mer rock än att halsa direkt ur en flaska med rödtjut? Fungerar dessutom perfekt som slide.

Det är väldigt tydligt att det är just Hill och Karscig som styr skutan som är Louis XIV, även när det handlar om att stå på scenen. Mark Maigaard och James Armburst är förstås alldeles förträffliga när det kommer till att leverera slagfasta trummor och pulserande basbeats, men mot Hill och Karscig har de inte en chans när det kommer till star quality. I slutändan är det ändå kollektivet Louis XIV som gör störst intryck ikväll, en rå och rak genomkörare är precis vad Way Out West behöver för att komma igång på riktigt. Vi får hoppas att Jason Hill nu har hunnit fått se lite mer av vårt vackra land, och våra vackra damer, innan det återigen bär iväg mot nya äventyr.