Joyzine

[stäng]

Intervju

Liberator

Det finns inte många svenska skaband som kommit ut ur replokalen och fått känna på lukten av nybonat parkettgolv inne hos skivbolagschefen. Liberator har lyckats och lever på spelglädje och dansvänlighet, trots att intresset för ska antagligen aldrig kommer att bli särskilt stort.

Om Peps Person är den skånske blueskungen och Wilmer X Skånes största garageband är Liberator helt klart Sydsveriges mest utbredda skaband. Med en bottenlös brunn av spelglädje i turnébussen kan man inte misslyckas på en konsert, även om man är på gränsen till överförfriskad. Frågan är bara hur Liberator skall göra för att ta sig ur den undergroundfåra som de ända sedan starten hösten 1993 försatt sig i.

- Om vi skall få ett ordentligt genombrott måste vi komma upp med en stor hit. En riktigt äckligt bra låt som ingen kan motstå och som spelas överallt till döds, berättar Liberators saxofonist Andy för Joyzine. Bandets nya album "Too much of everything" har mestadels bemötts av god kritik. Fast ändå verkar det som om radiostationerna tyckt att skivan saknat låtar med tillräcklig hitpotential för att sönderspela någon av dem.

En av bedömningarna som skivan fått har varit "härligt influenskaos". I vår intervju avslöjar Andy att bandets största inspirationskällor för den nya skivan har varit The Hives, Refused, Monster och Breach. Nog kan vi hålla med om att materialet är något spretigt, vilket även ett antal andra landsortstidningar uppmärksammat. "Förvirrande Liberator" skrev någon skribent som lyssnat på "Too much of everything".

Vi frågade bandet vad de själva lyssnar på för musik och fick en hel del intressanta svar. Med på listan fanns bland annat reggae, heavy metal, bossanova, fusion och soul.

Till bandets stora glädje har de några gånger lyckats öppna brunnslocket upp ur undergroundkloaken och fått känna smaken av intresse i utlandet. Bandet har spelat i 14 länder och spritt sina skivor över ännu fler. Minst hälften av skivförsäljningen sker utanför Sveriges gränser. De två första skivorna "This is Liberator" och "Worldwide delivery" sålde ungefär 10 000 ex vardera. Jämför detta med Smashing Pumpkins debutalbum "Gish" som sålde i 700 000 exemplar. Vid 40 000 sålda ex ligger gränsen för en guldplatta.

Det här med banddemokrati är något som Liberator anammat ordentligt. "Vi har en jättestor penna som alla kan hålla i" uttryckte bassisten Rodrigo Lopez sig en gång. Andy menar att banddemokratin är mycket tidskrävande men också sjusärdeles tillfredsställande när allt är färdigt eftersom ingen då känner sig åsidosatt.

Under bandets sju levnadsår har en del medlemmar gått och ersatts med nya. Gitarristen Pelle slutade vid årsskiftet 96/97 eftersom han var trött på att turnera och längtade hem till flickvän och skola. Han ersattes av Daniel som skött gitarrerna sedan dess. Trummisen Johan slutade i våras eftersom han blivit pappa och ville plugga. Keyboardisten Erik gjorde sin sista spelning på Arvikafestivalen i somras. Till hösten skall han doktorera och därefter eventuellt flytta till sin flickvän som bor i Norge.

Vi bad Andy som avslut på intervjun att berätta något roligt om varje medlem i bandet. Visste ni att Daniel kan somna i de mest omöjliga ställningar, Robert har så hög socialkompetens att han skulle kunna få en mumie att börja prata, Peter drömde en gång att han var havande, Mattias känner Shania Twain, Rodrigos morbror är ansvarig för arenareklamen på Chiles fotbollslandslags VM-kvalmatcher och att Andys andra band Poyken var veckans demo i musikjournalen Pop för några veckor sedan.