[stäng]

Oh, Harry Arena Rock, 2010 Skivbolag: Lovely Records Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2010-09-06 Hemsida: www.ohharry.com

---

I den gamla The O'Jays-pärlan Now that we found love tassar Harriet Ohlsson, som under soloflagg kallar sig för Oh, Harry, väldigt nära vad hon sysslade med hos forna arbetsgivaren Hellsongs. Hennes svala sång passar alldeles utmärkt till minimalistiskt popkomp när hon sjunger andras låtar.

Annars måste jag helt uppriktigt säga att jag inte riktigt ser vitsen med ”Arena Rock” eller det här projektet över huvud taget. Med Hellsongs (liksom i nämnda cover) fanns det en poäng med Ohlssons tillbakalutat ödmjuka framtoning och nätta sång. Då hette upphovsmakarna saker som Judas Priest, Black Sabbath eller Iron Maiden och Ohlsson var bara en förmedlare. En sångerska som tillsammans med sina bandkamrater tog sig rätten att tolka ett fantastiskt arv på ett nytt och innovativt sätt.

När Harriet Ohlsson tar formen för Hellsongs covereskapader och försöker applicera den på ett eget låtmaterial faller det däremot platt. Det blir aldrig särskilt spännande. Utan ett i grunden starkt låtmaterial och den lilla kittling som ligger i att höra en låt i en komplett annorlunda tappning klingar Ohlssons formel tomt.

Sen kan sångerskan berätta hur mycket direkt från hjärtat hon vill, eller ha spelat in saker medan hon flängt mellan Göteborg och Berlin, det är ingenting som gör musiken så mycket roligare. Bortsett från intrikat studsande I reclaim my streets som verkligen tilltalar handlar ”Arena Rock” om tråkig loungepop som borde få sångerskan att ångra beslutet att lämna Hellsongs till förmån för Oh, Harry.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer