Joyzine

[stäng]

Intervju

Dundertåget

”Strängen” gick länge och bar på drömmen om att få spela in och släppa en rockplatta på svenska, men så länge The Hellacopters befann sig i hetluften var det en omöjlighet. Nu däremot, finns all tid i världen och det är dags att avtäcka Dundertåget. Men tro för allt i världen inte att det är på skoj…

Robert ”Strängen” Dahlqvist brinner för sin musik och tar den hundra procent på allvar. Någon annan slutsats går inte att dra efter att ha samtalat med honom om det nya projektet Dundertåget. Efter tio år med The Hellacopters var han med om att lägga backdrops och setlists på hyllan i höstas, men tro inte att flitens lampa slocknade och de musikaliska ambitionerna ebbade ut för det. Liket Hellacopters hade knappt hunnit kallna förrän nya järn glödgades på elden.
– Den här idén har jag haft i flera år, sedan första skivan med Thunder Express egentligen, men det har inte legat rätt i tiden. Det känns som att om man ska göra det på svenska så ska man göra det rejält och det har inte funnits tid att göra det förut, förklarar gitarrhjälten sakligt.
Thunder Express som han nämner är sidoprojektet som han sysslat med när The Hellacopters haft uppehåll mellan skivinspelningar och turnéer och som aldrig riktigt tillåtits ta särskilt mycket tid i anspråk. De snabbtänkta fattar poängen här. När det stora rockbandet gick i graven öppnade sig oceaner av tid och Thunder Express transformerades smidigt till svenska Dundertåget. Åtta låtar från senaste Thunder Express-plattan ”Republic Disgrace” gjordes om, några nya skrevs och vips var ”Skaffa ny frisyr” redo att lanseras för världen.
– Det blir ett helt annat uttryck med svenska språket, mer direkt, för mig föll det bättre på plats med sång och allting. Jag har lyssnat mycket på svensk musik under min uppväxt och alltid gillat det, allt från Ola Magnell till November, myser ”Strängen”.
– För mig låter det som nya låtar. Om man jämför de två skivorna bredvid varandra låter det lite annorlunda, men live är det samma grundstomme som lirar. Det är fortfarande jag som gjort låtarna och musikaliskt är vi samma personer som spelar, så någon större skillnad mot i Thunder Express är det inte, utan det är mest så att låtarna fått ett nytt liv.

På blodigt allvar
Att direktöversätta Thunder Express till Dundertåget och släppa en platta med gamla omarbetade låtar under titeln ”Skaffa ny frisyr” ser i undertecknads ögon ut som en liten ironisk klackspark. En glimt i ögat som på ett underfundigt sätt backar upp den förhållandevis allvarliga musiken, men oj vad jag bedrar mig.
– Nej det är ingen ironi, bara en översättning. Thunder blir dunder och express det är vad man kallar tåg liksom. Dundertåget, jag tyckte bara att det lät häftigt. Det här kom jag på för säkert fem år sedan, att jag skulle göra det någon gång och då bestämde jag att ska det bli en svensk platta ska det heta Dundertåget. Det passar bra i skrift, det ser tufft ut, förklarar ”Strängen” gravallvarligt och utvecklar en aning.
– Det är blodigt allvar, inte på något sätt något tokroligt band och det är inget som är på skoj. Det är klart att man ska skoja och ha roligt, eller framförallt ska man ha roligt när man spelar, men trallpunk och tokrolighet har aldrig varit min sida när det kommer till musik. Visst kan jag garva åt Eddie Meduza och Onkel Kånkel, men jag skulle aldrig kunna göra grejen själv.
Men tror du inte att det finns en risk att folk tar Dundertåget för lite småskojigt innan de lyssnar?
– Det är helt omöjligt för mig att svara på, men jag förstår inte varför någon skulle göra det. Men å andra sidan vet man ju aldrig vad folk ska tycka. Folk har så jävla mycket åsikter så man vet inte, speciellt nu, det är så mycket tyckare och bloggare hit och dit och det är 300 krönikörer i Aftonbladet som tycker och tycker så man har ingen aning, suckar gitarristen.
– Men man kan inte bry sig för mycket om vad folk tycker, då skulle man ju inte kunna göra någonting. Då skulle man inte ens våga laga mat eller gå ut och gå eller äta en korv, folk tycker saker om allt man gör. Eller köpa skivor, det är alltid någon som har en åsikt om musik och ens egen musiksmak.
Detta för oss osökt vidare till frågan om de ständiga jämförelserna mellan allt ”Strängen” gör och hans gamla arbetsgivare The Hellacopters. Att Dundertåget skulle vara ett medvetet steg längre bort ifrån den rock han spelade med bandet i tio år dementerar han bestämt.
– Om du frågar mig så tycker jag aldrig att någon Thunder-skiva har varit lik Hellacopters för fem öre, men det spelar ju ingen roll vad jag tycker. Folk kommer ändå jämföra mig med dem, men just att ta det på svenska är ett ganska långt steg ifrån Hellacopters. Men det är inte därför jag gör det, utan jag gör det för att jag kände för att göra en svensk skiva. Jag menar vad fan, ifall det skulle vara så att jag ville distansera mig hade jag fått göra en visplatta. Så länge jag spelar rockmusik kommer den att jämföras med Hellacopters.

Ingen ny frisyr
På Thunder Express-skivorna tog ”Strängen” hjälp av externa textförfattare som Ebbot från The Soundtrack of our Lives och Mattias Hellberg. När det nu är svenska språket som gäller har han skrivit några texter själv, men för merparten av lyriken står polaren Stefan Sundström.
– När jag skulle färdigställa den här skivan och lägga all sång brann det i knutarna och jag har pratat med Steffe ganska mycket om det här och att jag vill att han ska göra texter. Han gör roliga texter som oftast är seriösa i grund och botten. Han använder ett roligt språk tycker jag och dessutom var det så att jag behövde texter fort och jag är ingen van textförfattare så jag skulle inte kunna få ihop det så fort som han gjorde. Han är en god vän och det var enkelt att vända sig till honom.
Just den ovana som han nämner är central när det kommer till textförfattandet, ”Strängen” rannsakar sig själv och medger att han inte är helt bekväm i rollen som författare.
– Jag försöker nog bara få ihop något. Som jag sa är jag ingen särskilt van textförfattare och det faller sig inte riktigt naturligt. Jag har skrivit något som bara har kommit upp i huvudet.
Blir du mer och mer bekväm med rollen?
– Det känns som att jag vill fortsätta själv, så bekväm vet jag inte, men jag är nöjd med dem jag har gjort. Jag har inte känt att jag är superbekväm i det, men det tar sig mer och mer. I första hand skriver jag låtar och spelar gitarr.
Kan de inte bli obekvämt att sjunga någon annans ord i sitt eget band?
– Nej, det är väl inte konstigare än att Bruce Dickinson sjunger Steve Harris texter? Jag känner absolut inte så, då hade jag ju inte gjort det, klargör bandledaren och med ett sådant kraftfullt konstaterande kvarstår väl egentligen bara en enda fråga att ställa till den långhårige gitarrhjälten.
När skaffar du ny frisyr?
– Det gör jag inte, skivtiteln handlar inte om min frisyr.