Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Vanna
The search party never came, 2006
Skivbolag: Epitaph
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-07-25
Hemsida: www.vannatheband.com

Jag tycker om att bli utmanad. I brittiska posthardcore bandet Vanna har jag sannerligen fått något att bita i. Till att börja med, häftig titel. Av någon anledning för den min tanke till The Blair Witch Project och den vidriga känsla av ensamhet och utsatthet som präglar hela filmen. ”The Seach Party Never Came”, vilket öde.

Vanna är ett hybridprojekt, en blandning mellan ångest och kaos, och däri ligger utmaningen. Inledande A dead language for a dying lady är utan konkurrens epn:s starkaste lilla visa. Och den allra mest dynamiska. Argsint growlande varvas med renstämmig skönsång, ibland till och med samtidigt. Rent mangel varvas med långa utdragna partier av längtansångest. Tjusningen är att man aldrig vet vad som ska komma, men när det väl kommer känns det naturligt och helt på sin plats. Om Vanna lyckats att hålla denna perfekta symmetri i resterande låtar hade hela spektaklet kunnat hamna på ett riktigt högt betyg.

Men det gör de inte förstås. Istället slarvar de bort den beundransvärda formulan redan i påföljande That champagne feeling. Vanna har helt enkelt inte klart för sig vad de egentligen gör bäst. Som manglare är de ganska mediokra, och då tyngdpunkten hamnar allt för mycket på growl, och just mangel, som i That champagne feeling, tappar de det som är det fina i kråksången; balansen och symmetrin.

Till Vannas försvar kan jag säga att det är ytterst få band som lyckas ro i land en skiva, eller ep, utan några svaga punkter. Framförallt på en debut som just detta är. De brittiska pojkarna återtar en och annan poäng I am the wind, you are the feather och Schadenfreude, även om dessa låtar inte kommer i närheten av A dead language for a dying lady. Med lite mer rutin och frekvent spelande tror jag att Vanna kan åstadkomma en mer stabil skapelse än vad ”The Search Party Never Came” är. I nuläget känns låtarna ganska ojämna mot varandra, det är mycket som spretar både hit och dit. Så, nej, den här gången nådde de inte ända fram. Bättre lycka nästa gång.