Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Lambchop
Damaged, 2006
Skivbolag: City Slang
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-09-26
Hemsida: www.lambchop.net

Med ens är jag en liten pojke igen. Kurt Wagners varma, förtroendeingivande röst fyller rummet och fyller mig med vördnad. Han är som en vuxen man som liten parvel såg upp till. En fadersgestalt som alltid kommer att finnas där, som aldrig kommer att svika. Av någon suspekt anledning tänker jag gång efter annan på Alfons Åbergs omtänksamme fader när jag lyssnar. Wagner har samma vänliga pondus. Hans högt mixade sång skänker sin lyssnare trygghet.

”Damaged” är en väldigt bra skiva. Inte bara för att Wagner sjunger i ett varmt, tilltalande tonläge, utan även för att det högst ombytliga kollektivet av musiker från Nashville arrangerat väldigt vackra låtar. Inte bara sången sprider trygghet, hela skivan är lugnande tonkonst. Lambchop kommer från det värsta av countrybälten, men levererar ändå sin alt-country balanserat och vackert.

2006 års uppsättning av bandet bjuder på subtila tongångar med ett stråk av allvar i botten. Hela ”Damaged” bygger, bakom den framträdande sången, på små detaljer. Vackra nyanser och mörka harmonier. Låtarna makar sig fram i ett slött tempo och bygger mer än på de flesta andra skivor upp illusionen om att varje ton hör ihop. Allt är väldigt uttänkt utan att det hörs och jag älskar det.

Men hur lågmält vacker musiken än är, är det hjärnan Kurt Wagner och hans sång som är i centrum. Utan att spela över eller för en endaste sekund tappa fokus förmedlar han, trots mörka texter, sin trygghetskänsla med ackuratess. Jag känner mig som en liten pojke och minns nostalgiskt att det nog inte var så dumt att leva en gång i tiden. När godnattsagan var Alfons Åberg och världen utanför inte betydde någonting.