Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Lars Winnerbäck
Arena Skövde, Skövde
2007-11-09
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-11-13
Hemsida: www.winnerback.net

Lars Winnerbäck har, sina frispråkiga texter till trots, aldrig varit en man av stora ord. Att han helst undviker att tala med sin publik under sina framträdanden är inget nytt. Ändå slås jag av hur han tappar en dimension av sitt artistskap när han låter det gå fyra låtar innan han ens bemödar sig med att säga hej. Och reducerar antalet gånger han måste konversera publiken till så få som möjligt (att mellansnacket dessutom är inrepeterat är ytterligare ett minus i kanten). Att mellan låtarna lägga scenen i mörker och så raskt som möjligt kasta sig rakt in i nästa låt kan vara väldigt effektfullt och mystiskt. Men inte i Winnerbäcks frispråkiga genre.

Följaktligen måste han verkligen briljera med musiken. Vilket han också gör långa stunder. Med ett nytt band i ryggen har han den goda smaken att frångå sitt vanligtvis ganska rockiga upplägg och istället flörta en hel del med folkmusiken. Precis som på senaste skivan ”Daugava”. Det gnids fiol och plinkas banjo lika självklart som många av låtarna strippas ner till magiskt vackra ballader. En sak ska Winnerbäck ha cred för, man kan aldrig vara helt säker på vad han kommer att bjuda. Mer än att det allt som oftast håller hög klass.

Att inför den euforiskt tjutande publiken, som de få gånger Lasse försöker sig på att prata nästan dränker honom med sina hurrarop, plocka fram en gammal samhällskommentar som Du gamla fria nord och leverera en hjärteskärande version av sorgeeposet Tidvis är imponerande. Likaså sitter kärleksmelodin För dig precis där den ska och nya Jag har väntat på ett regn är förödande tung. Nästan hotfull. Stående applåder från min sida. Även singeln Om du lämnade mig nu, med Anna Stadling som en vikarierande Miss Li, fungerar över förväntan.

Men även om publikresponsen i den utsålda handbollshallen för det mesta är fenomenal exploderar det givetvis som allra mest när programförklaringen Hugger i sten annonseras. Finurligt arrangerad så att publiken ensam får sjunga första refrängen lyfter den taket av hallen och blåser bandet av scenen. Det knottrar sig över hela kroppen. Winnerbäck är fantastisk. Publiken är fantastisk!

Tyvärr är det bara Hugger i sten och därpåföljande livefavoriten Kom ihåg mig av de givna hitarna som håller ordentligt. I annars så vackra Elegi tycks Winnerbäck sakna inlevelsen, nya hitsingeln Innan mörkret faller är lite stolpig och idén att framföra Elden till enbart pianokomp är rakt igenom dålig. Östgöten ser utan gitarr ut som om han inte riktigt vet vart han ska ta vägen, som om han helst vill sjunka genom golvet. Utan explosivitet i de mest givna styckena är det svårt att lyckas fullt ut. Även om det givetvis är roligt när oväntade kort seglar upp som favoriter. Anteckna Nånting större på den listan.

Winnerbäck är bra, det är inget tvivel om det, och Skövde bjuder tillbaka tusenfalt. Men jag kommer inte ifrån känslan av att det blir lite arrogant när Winnerbäck underlåter sig att tala mellan låtarna. Nog för att han aldrig varit särskilt bekväm med att göra det, men efter så många år i branschen borde han ha lärt sig. Det är trots allt ett professionellt yrke att ställa sig där på scenen kväll efter kväll.