Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Lars Winnerbäck
Daugava, 2007
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-10-02
Hemsida: www.winnerback.net

Det finns en nerv i Lars Winnerbäcks komponerande igen. Inte för att ”Vatten under broarna” var en direkt dålig skiva, men den puttrade lite på tomgång. Utmanade inte lika kraftigt som jag vant mig vid att Winnerbäck-plattor brukar göra. I och med att det stormat i sångarens liv och blåst in mer plågade textämnen inför ”Daugava” verkar det dock som om komponerandet också spottat upp sig. Skivan är förmodligen det mörkaste, mest stämningsskapande exilöstgöten någonsin spelat in.

Till en början är jag dock tveksam till hur jag känner inför de irländska folkmusikinfluenserna som smugit sig in, inte minst i öppningsspåret Farväl Jupiter. Men med tiden växer de in i Winnerbäcks sound som vilken självklarhet som helst. Det är dock inte dem som är skivans tyngsta tema. Hela ”Daugava” bär nämligen ett stråk av mörker, ett stråk av naket reflekterande.

Innan mörkret faller är en låt som är så Winnerbäcksk det bara går att bli, men ändå på ett lite ledsammare sätt. En given favorit. Samma sak med Jag fattar ingenting som använder lite samma upplägg som Söndermarken, om än mycket mörkare. Inte ens reflektionen över uppväxtorten Linköping – En tätort på en slätt – andas särskilt mycket optimism. ”Daugava” är mörk så väl textmässigt som musikaliskt.

Men åh så vackert mörker kan vara. Ur lidande springer den vackraste konsten heter det ju. Klart att ”Daugava” har några mellanspår, det var länge sedan Winnerbäck var rakt igen briljant och i ärlighetens namn börjar han få problem att återuppfinna sig själv, men som helhet är skivan väldigt stark. Till redan nämnda favoritspår bör även suggestiva, nästan hotfulla, Jag har väntat på ett regn och Min helande tröst läggas.

Och så har vi då avslutande Tidvis som jag berörde redan i förra veckans krönika. Så ärlig, så naken och så självutlämnande har Winnerbäck aldrig hörts tidigare. Att det dessutom är det vackraste stycke musik han någonsin spelat in understryker bara vad jag skrev i inledningen. Det finns nerv i hans komponerande igen.