Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Stefan Sundström
Scharinska Villan, Umeå
2010-02-19
Av: Johan Norström
Publicerad: 2010-02-20
Hemsida: www.stefansundstrom.se

Stefan Sundströms senaste skiva ”Ingenting har hänt” har inte övertygat vare sig mig eller mina närmaste vänner, faktum är att vi ser den som lite utav en besvikelse, och i och med att någon hade hört från någon annan att Sundström mest skulle spela låtar från den var det ett försiktigt optimistiskt gäng som samlades på Scharinska Villan i Umeå för att se honom. Och nog var ryktet sant, fokus låg absolut på det senare låtmaterialet, men det ska sägas att varenda liten strof växte otroligt mycket i jämförelse med skivan och redan vid konsertens andra låt – en rent otroligt episk Alla Ska I Jorden - är jag helt såld. Tyvärr lyckas man aldrig överträffa den under konsertens gång, vilket lämnar spår av besvikelse. Men det är hur som helst en alldeles underbart morbid känsla att stå och skandera ”alla ska i jorden” tillsammans med Stefan Sundström och Mäskkvartetten.

Mäskkvartetten, ja. Vilket fantastiskt band. Sundström lyckas gång efter annan hitta enastående musiker som förstår honom själv, hans låtar och vilket vis de ska hantera honom och hans låtar på. På Scharinska är det dynamiskt som tusan och det verkar alltid kunna växa ännu lite till. Det är lekfullt, ödesmättat, fult och snyggt på samma gång. Hatten av för herrar Andersson, Halvarsson, Nyström och den något statiska trumslagaren Roland, hatten av.

Ingenting har hänt, var det väl? Ganska tidigt kunde vi konstatera att det kanske ändå är någonting som har hänt. De gånger jag har sett Sundström tidigare har han varit väldigt lekfull och haft en väldigt bra interaktion med sin publik, vad det gäller traditionen att vissångare är en form av levande jukebox över sina egna låtar. Men den här kvällen anar man en viss irritation hos den gode skalden när någon ropar efter hans klassiker. Jag får känslan, och den stämmer överens med den senaste skivans fokus på historierna i sig, att Sundström just nu inte ser sig själv som en underhållare - utan en förmedlare av insikt. Att han nu, mer än någonsin tidigare, själv tycker att det han säger är otroligt viktigt att förmedla, och det går inte hand i hand med den uppsluppna stämning som råder på Scharinska ikväll. Publiken och Sundström har olika agendor med kvällen, och dessa agendor krockar tyvärr en smula.

Denna lilla schism mellan publik och artist, tillsammans med den, i mina öron, underliga konsertdramaturgin leder till ett lite kluvet intryck för min del. Enskilt var varje låt som framfördes i stort sett så bra som den kan vara, men som helhet lämnar konserten ändå lite övrigt att önska. Jag vet inte om jag per definition sett Stefan Sundström bättre än såhär, men jag vet att jag har sett bättre konserter med Stefan Sundström. Jag ber om ursäkt för eventuell förvirring, kan inte riktigt reda ut det själv.