Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Agathodaimon
Chapter III, 2001
Skivbolag: Nuclear Blast
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2001-12-12
Hemsida: www.agathodaimon.de

Jag puffar till kudden, kryper djupt ner under täcket och gör mig beredd för tyska Agathodaimons tredje fullängdsgiv "Chapter III". Bratwürstfolket är väl inte direkt känt för att avla fram många black metalakter, men Agathodaimon är en av rikets vassaste. Fast frågan är väl om det egentligen kan kallas för black metal. Jag skulle hellre kalla det en egensinnig hybrid av det mesta som går att sopa upp inom metalgenren.

Ena stunden smattrar helvetesmuller fram ur högtalarna för att nästa ersättas av förföriska synthar och vacker sång. Då är det skönt att ha sängen till hands. I de vackra partierna kan man ömt krama kudden och när ilskan brakar lös gömma sig långt ner under täcket.

Det är svårt att kategorisera "Chapter III" på annat vis än att det är en väldigt bra skiva. Stundtals för det mastiga gitarrljudet tankarna till Götebogssoundet och i vissa partier kan Cradle of Filths teatraliska uttryck skönjas. Samtidigt är de lugnaste partierna så nära balladgenren att de nästan skulle kunna klassas som radiovänliga.

Akaias sköter sånginsatsen briljant. Både blackmetalvrålen och den vackra balladsången framför han klanderfritt. Det måste sägas att hela bandet gör ett beundransvärt jobb på den här innovativa inspelningen.

Den höga klassen bibehålls över hela skivan och samtliga spår har något delikat att bjuda på. Avslutande Burden of Time är den riktiga grädden på moset, men jag skulle vilja benämna den avslutande trion - där även Departure och Sacred Divinity ingår - som magnifik.

"Chapter III" är ingen renodlad black metalskiva och det är antagligen det som gör den så bra. Det ges utrymme åt modiga infall och experimentlusta vilket bör applåderas. Även om det stundtals går riktigt hett till och ilskan dominerar luften tittar jag fram bakom täcket med ett belåtet leende på läpparna. Agathodaimon är bra, riktigt bra!