Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Icons on Television
Demo
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2009-11-23
Hemsida: myspace.com/iotvofficial

Det är alltid intressant och kul med osignade band. 95 procent av gångerna åker det förstås direkt i papperskorgen. Men det är ändå värt att fortsätta, när det så plötsligt dyker upp något fantastiskt. Något som man aldrig skulle ha upptäckt, om det inte vore för att man i frustration kämpat sig igenom alla de där dåliga. Från någonstans nära Stockholm kommer det just osignade Icons on Television. Förhoppningsvis kan bandet tillhöra det där fåtalet, för med influenser som Joy Division och Echo & The Bunnymen är mitt intresse fångat direkt.

En ettrig elgitarr ekar, en basgång dyker upp och sedan brakar det loss i något som snarast kan jämföras med Interpol. Gitarrbaserad postpoprock med inslag av 80-tal skulle man också kunna säga. Första spåret Weekdays I’m someone else klockar in på cirka fem minuter, varav tre och en halv nog hade räckt. Lite för mycket av samma sak, men vänta… det låter samtidigt riktigt bra hela tiden. På något sätt känner jag att jag har hört det förut, men det är nog influenserna som spökar. Det är sådär snyggt halvtight ibland, sådant som man kommer undan med.

I andra spåret Sharp eyes låter det mer Echo & The Bunnymen, fast utan den svårformulerade stämning som bandet är så bra på att fånga. Istället är det framför allt sången som fångar mig. Henric Gyllenrams röst kommer verkligen nära Interpolsångarens och även om den inte är perfekt, så känns den verkligen. Tillsammans med det hetsiga gitarrspelet, skapar sången en stämning jag uppskattar. Inte munter alls, utan frustrerande, längtande och inte minst melankolisk. Precis som livet självt. Resten av den sex spår långa skivan sitter jag och imponeras över att de två inledande spåren inte var enstaka lyckokast. Nej, kvaliteten upprätthålls och när sista ackordet klingat ut kan undertecknad inte annat än att känna mersmak. Icons on Television är för överinfluerat emellanåt, men så länge som bandet gör det så här bra är det svårt att förhålla sig särskilt kritisk.

Läs gärna biografin på myspace. En tegelsten till informationstext som innehåller ett stort mått av namedropping, men som samtidigt på ett bra sätt ringar in hur bandet låter. Se i alla fall till att lyssna på låtarna på samma sida, okej? Min kollega på Joyzine recenserade en av bandets tidigare demos och gillade det skarpt. Jag kan inte annat än att bifalla och sätta igång plattan ytterligare en gång. Gillar du någon av här nämnda influenser, är du att gratulera. Icons on Television kanske snart står på en scen nära dig. Ge den här kvintetten ett skivkontrakt och gärna också en riktigt mörk studio, så kan det blir ännu roligare.