Joyzine

[stäng]

Krönika

Musikalisk profithysteri

Det finns något som antagligen alla musiker och artister som kommit en bit på väg kan skriva under på: musikbranschen är den ruttnaste av alla verksamheter, näst efter oljeindustrin. Förkärleken för mygel, korruption och själviskhet är inte på långa vägar så utbredd någon annanstans, som den är just inom musikbranschen. Mycket grundar sig givetvis på pengar. Alla vill ha mer och ingen vill att ens konkurrent skall lyckas bättre än en själv. Det är rent och skärt stenåldersbeteende - så länge den egna stammen klarar sig är allt frid och fröjd.

Något annat ständigt återkommande är skivbolagens ändlösa försök att mjölka korna tills de ruttnar och spenarna lossnar. Det finns otaliga exempel, men turligt nog är det marknaden som bestämmer. Konsumenterna håller i fjärrkontrollen och kan stänga av programmet när som helst. Men så länge vi bara sitter stilla, gapandes med den öppna plånboken i handen, är det skivbolagen som fastställer stadgarna och talar om för oss vad som är bra.

Grundtanken med denna krönika är att få folk uppmärksamma på hur skivbolagen mjölkar korna in i det sista, enbart för att suga ut så mycket pengar som möjligt ur konsumenterna. Man brukar säga att det är Sony, EMI, Warner Brothers och Virgin som styr hela musikbranschen. Allt är från början uttänkt in i minsta detalj, vilka som skall nå toppen och sälja platinum etcetera. Så länge massorna låter sig styras via radio och MTV har de "riktiga" musikerna ingen chans. Det hjälper inte att man har en gudomlig röst och dessutom skriver underbara låtar - om inte radiostationerna vill spela musiken eller MTV vill visa videon blir det svårt att nå massorna. Smashing Pumpkins sångare Billy Corgan grundar en av anledningarna till bandets nedläggning på just detta: det går inte att konkurrera med Britney och BSB. Mängden musikmedvetna lyssnare världen över är mycket liten, jämfört med hur många det är där ute som köper allt som "sägs vara bra". Joyzine vänder sig givetvis till det musikmedvetna släktet som vi vill göra ännu mer intresserade och flexibla att reflektera över vad de hör - "reflexibla".

På 80-talet växte sig Gyllene Tider stora i den svenska ungdomskulturen. Med Per Gessle som frontfigur och idol producerade bandet ett flertal mycket bra låtar, varav ett flertal fortfarande är gångbara. När nittiotalet nalkades lade bandet ned och Gessle började arbeta hårdare med Roxette istället. När Roxette sedan tagit en paus, blev Gessle sugen på att åka ut med Gyllene Tider igen och turnera. Man släppte en EP med fyra nya låtar och drog ut på en välbesökt pilgrimsfärd genom Sverige. Året var 1996, men ingen fick någonsin reda på om det var Gessles eller skivbolagets vilja att lägga Gyllene Tider på skivdisken igen. Det enda som är klart är att bandet inte spelade gratis runt om i Sverige den sommaren.

Det var inte helt självklart att Gessle, MP, Micke "Syd" och de andra skulle bli så välkomnade som de blev. Det var en chansning som dock slog väl ut. Uppenbarligen fanns det fortfarande ett behov hos det svenska folket, både nostalgiker som nya lyssnare, att få avnjuta Gessles lättåtkomliga gitarrpop/rock. Nästan alla i publiken hade antagligen köpt den nysläppta skivan "Halmstads pärlor", innehållandes alla de bästa Gyllene Tider-låtarna samlade tillsammans med några få nyskrivna melodier.

Sedan dröjde det fyra år. Per Gessle hade fullt upp med Roxettes miljonsäljare "Have a Nice Day" och Gyllene Tider föll åter i glömska. Men så, liksom en blixt från klar himmel dök de åter upp igen med albumet "Konstpaus". Albumet innehåller alla låtar från EP:n som kom i samband med sommarturnén -96, plus ett antal rariteter som Gessle hittat hemma och dammat av. Jag har lyssnat en smula på materialet och måste intyga att det inte är speciellt högkvalitativt. Är det sedelsjukan som går som en epidemi på skivbolaget igen? Jag är rädd för det. Pengar har en så stark dragningskraft att man pinsamt nog försöker slita och dra i spenarna på Gyllene Tider-kon in i det sista. Pengarna är betet som lockar Gessle och hans kompisar att dra igång ännu ett segertåg landet runt. Föresten, är det inte dags att lansera Gyllene Tider utomlands snart?