Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Degrees
S/t (ep), 2009
Skivbolag: Egen utgivning
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2010-01-14
Hemsida: myspace.com/degreestranas

Tillbaka till brottsplatsen; jag är i Tranås igen. En liten, liten stad i nordligaste Småland där jag tillbringade största delen av min barndom. Ni vet hur det är med småstäder: du tröttnar till slut. Jag började tröttna när jag var 16, men försökte ändå hålla staden levande till dess att jag var 19; Göteborg lockade. Men nu är jag alltså i samma stad som jag var när jag blev onödigt kär i tjejer med dålig musiksmak, nödvändigt kär i en tjej med bättre musiksmak än jag någonsin kommer få (om du läser det här, Johanna, vill jag gärna ha tillbaka skivorna du lånade av mig), drack mig alldeles för berusad alldeles för ofta, upplevde några av de finaste stunderna i mitt liv på en brygga vid stadshuset, badade i fontänen på torget, grät i regn och så vidare, i all oändlighet. Sånt man gör när man är ung.

Musiklivet i Tranås är inte vad det borde vara – att det mest kända bandet heter Rövsvett säger tillräckligt. Ett insomnat band jag uppskattade hette The Trick, vars sångare Mikael Jacobson nu slagit sig ihop med Richard Folke (även känd som Boygirlme) och blivit Degrees.

Degrees ägnar sig åt elektronisk pop med shoegazegitarrer och ovanpå det en närmast atmosfärisk sånginsats från Jacobson. Inte det mest nyskapande med andra ord (tänk The House of Love eller M83) men där många andra band med samma koncept blir alltför bombastiska och hänger sig åt dekadensen lyckas Degrees på ett underligt sätt neutralisera den förmodade svulstigheten.

Degrees är det lyckliga bakfylletjutet i dina öron dagen efter världens bästa natt. Degrees är cigarettlukten på dina fingrar. Degrees är ljuset som faller över dina ögon en varm julimorgon. Degrees är, och tur är väl det. Staden som gav mig så mycket ångest har nu gett oss Degrees. Tack.