Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Happy Bastards
Box of hard knox, 2007
Skivbolag: Profane Existence
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-12-04
Hemsida: www.happybastards.net

Glada jävlar, tja, det är väl ett så gott bandnamn som något. Punken har väl knappast gjort sig känd för att vara genren med de mest originella bandnamnen. Eller med allt för duktiga och innovativa utövare heller för den delen (tänk Johnny Rottens enerverande gapande och Sid Vicious… säregna… spelstil. Än idag tror jag att folk applåderar genidraget att helt enkelt plugga ur honom på spelningarna för att slippa helvetet). Men herregud, något måste det ju finnas i alla fall!

”Box of Hard Knox” är den sämsta plattan jag hört på hela året, kanske på hela nya årtusendet (jag noterar dessutom med skräckblandad förtjusning att jag förärats en av de endast 1000 pressade exemplaren. Är det en hedersutmärkelse eller en förolämpning?). Och jag har hört en hel del skitskivor sedan jag började skriva för Joyzine, sanna mina ord. Jag trodde verkligen att botten var nådd när jag hade den oturliga äran att få bevittna en livekonsert med Borås The Gordon Projekt får något år sedan, skränig old school punkrock a la fritidsgård när den är som mest pubertal. Men på något sätt urskuldade jag det hela med medlemmarnas ringa ålder, de kommer säkert på bättre tankar framöver.

Samma sak kan jag tyvärr inte säga om gänget i Happy Bastards, de borde ha lärt sig veta hut för länge sedan. Klart man ska få ägna sig åt att lira musik som den gjordes på den gamla goda (onda?) tiden, men någon måtta måste det ändå få vara! Sångerskan Christy Chatfield låter som en fyllekåt Courtney Love som redan däckat två gånger och sedan tyvärr vaknat upp igen. Det är fler sura noter än glada om jag säger så.

Och vart är melodierna? Harmonierna? Något överhuvudtaget? Efter två låtar är jag irriterad, efter fyra förbannad. När ”Box of Hard Knox” äntligen tagit slut är det som om livet återvänder till min kropp, en gång aldrig mer. Fritidsgårdspunken hör ungdomarna till, inte gamla gubbar och tanter som vägrar släppa taget om det förgångna. För allas trevnad, lägg ner innan barnen ser er.