Joyzine

[stäng]

Intervju

Getaway Rock Festival

getawayrock I början av juli slår mastiga hårdrocksfestivalen Getaway Rock för första gången upp grindarna i Gävle. För Joyzine berättar arrangören Tomas Jernberg om barndomsdrömmen som går i uppfyllelse, om de stora tunga bokningarna och om det upphaussade bråket som satte två festivaler på kartan.

– Att sätta upp en festival har alltid varit en barndomsdröm på något sätt, men med tanke på att jag jobbar professionellt med management kan jag inte riktigt gå in på skoj i något sådant här, jag kan inte gå in och riska och sen gå i konkurs om det skulle gå dåligt. Det var ganska viktigt att det fanns en stabilitet innan jag kände att jag ville dra igång. Det var väl egentligen i höstas som möjligheten uppstod.
Tomas Jernberg är ansiktet utåt för den nya storsatsningen på den svenska festivalhimlen – Getaway Rock – och myser i fulla drag när han berättar om festivalen som bland många, många andra ställer Slash, Motörhead, Megadeth, Cavalera Conspiracy, Devildriver och Cannibal Corpse på scen i Gävle i början av juli.
Med rätt samarbetspartners och finansiärer i ryggen var det emellertid bara att ösa på och att det var hårdrock som skulle stå på menyn för den luttrade managern och hans kamrater var det aldrig något som helst snack om.
– Vi har samlad kunskap som vi utgår ifrån, vi älskar musik och i synnerhet hårdrock. Jag har kört management för diverse artister länge och det har ju varit hårdrock nästan uteslutande med Mustasch och Dead By April, All Ends och Dia Psalma, hela idén började i den musikaliska ådran på något sätt. När man håller på med sådana här grejer måste man utgå från sig själv, jag bokar alla banden och man utgår ju lite grann från vad man gillar själv på något sätt. Jag skulle ju omöjligen kunna boka till en popfestival, eller en indiepopfestival, det skulle jag aldrig lyckas med. Det är hårdrock vi kan.
– Men samtidigt gäller det att fånga upp alla andra saker som gör att man kan genomföra det och ha ett långsiktigt tänk, att man ska kunna etablera det på en längre sikt och inte bara köra ett år och sen försvinna. Vi har initialt en treårsplan som vi kommer genomföra.

Ett helt nytt tänk
Den inbitne göteborgaren talar med stor entusiasm, mycket skratt och ett och annat välriktat skämt och det råder inga som helst tvivel om att planerna är storslagna. Efter många år i managementyrkets tjänst har han sett festivalspektaklet ur artisternas synvinkel och Getaway Rock handlar inte bara om att ställa massa fräna hårdrockare på scen i en miljö där man lika gärna kan bo på hotell som i tält eller käka på fin restaurang och gå på nattklubb lika gärna som äta slafsig langos eller dansa på campingen, utan också att underlätta mötet mellan artist, press och publik även utanför scenen. Just där brukar det brista hos många festivalarrangörer menar Jernberg.
– Servicenivån både för publiken och för artisterna tycker jag kan vara ganska sparsmakad, i synnerhet som många artister är där för att möta sin publik i form av signeringar eller för att möta lokal press och så vidare. Det brukar vara oerhört problematiskt att få till på ett bra sätt tycker jag, konstaterar han reflekterande.
– Vi försöker bygga upp det på ett sätt som gör att det ska bli smidigt att möta artisterna, men på ett säkert och juste sätt. Vi prioriterar verkligen det, för jag är så galet irriterad på att det aldrig funkar på festivaler. Det är så synd att det oftast är så dåligt uppstyrt och dåligt tänk när det gäller sådant när man ändå har artister som är ute och vill jobba och vill göra intervjuer och vill göra grejer. Artisterna kan nästan framstå som svåra i sig själva när de stannar kvar där inne i logeområdet för att tråkiga människor som jag, managers, gör bedömningen att det blir för krångligt och för osäkert att göra sådana saker. Det är fel på något sätt, det är ju ändå på grund av att artisterna syns som vi kan bedriva en festival.
Men det handlar inte bara om att göra artisterna mer lättillgängliga, utan också om att få dem att trivas.
– Generellt sett har jag jobbat mycket med artistvärdar och sådana grejer utomlands, som Loudpark i Tokyo och andra festivaler där alla artister får en egen värd som tar hand om dem, som möter upp dem på flygplatsen och sedan kan följa dem hela vistelsen och stå till service för att göra saker även utanför festivalområdet. Hela det servicetänket är ett galet tänk från min sida, men det ser ut som att man kan genomföra det. Många artister som är ute globalt och turnerar är så jävla uttråkade av att sitta i sin buss vilket gör att de bara ligger och däckar, vilket är tråkigt och dåligt. Jag upplever att många är positiva när man resonerar om att se stan och att vi kan ha folk som jobbar med att hitta på andra aktiviteter, man kan gå på museum eller badhus eller åka till en sjö och bada.

getawayrock Årets festivalsnackis
Högtflygande planer inför sommaren således, men det var ju varken det eller den starka artistlineupen som hamnade i fokus när medier över hela Sverige satte festivalens namn på kartan tidigare i år. Plötsligt riktades alla strålkastare mot sommarens stora festivalkrock och ett hot om en stämning.
– Det blev ju en jävla snackis om den här krocken som uppstod med Rockweekend, konstaterar festivalarrangören.
I korthet går det hela ut på att de två festivalerna som båda har någon form av hårdrock som inriktning och ligger inom bara några mils radie kommer att infalla på exakt samma helg och därmed konkurrera om ungefär samma besökare. Att båda festivalerna anser att de var först ut med att välja just helgen 8-10 juli och att Rockweekend, vars bolag ifjol gick i konkurs, på en aning luddiga grunder genom riksmedierna hotat att stämma Getaway vet ni förstås om vid det här laget.
– Det var ju lite olyckligt att vi skulle hamna på samma datum, men samtidigt agerade ju vi utifrån det som ärligt talat all annan bransch kalkylerade med, nämligen att den festivalen inte skulle äga rum, men sen så körde de igång ändå.
– Aftonbladet publicerade hela den där artikeln utifrån vad en person sa, utan att ens göra en källkoll på om den festivalen ens hade ett juridiskt ombud, vilket det sen visade sig att de inte hade. Allt var bara ett spel för gallerierna. Det blev ingen stämning i maj som artikeln sa och det lär inte bli någon sen heller. Samtidigt som jag förstår sensationen och att det var en spännande nyhet att de påstod att de skulle stämma oss. Det var jättespännande så klart, det tråkiga var väl att det haussades upp ganska mycket, det blev ju två helsidor och sedan följde resten av Sveriges media med tolkningar av den där artikeln där det stod det att ”Rockweekend stämmer Getaway” och ingen av oss tror ju att det kommer ske, det finns inga brutna avtal eller samarbeten som har skitit sig eller någonting som skulle kunna styrka att någon kan stämma oss för det.
– Vi har råkat hamna på samma datum och det är klart att det finns en konkurrensmån, det kan ju ingen säga att nej, nej det finns inte. Men samtidigt ser vi det inte riktigt så som jag tror att många andra ser det. Jag ser det fortfarande som att vi gör två helt olika festivaler, det är helt olika nivå på band, det är helt olika inriktning på band och helt olika koncept. Sen att vi jobbar i samma genre det är grejen, hade vi jobbat i en annan genre hade ingen tyckt att det var något konstigt.
I den hetsiga debatt som i efterdyningarna av detta följt på så gott som varenda hårdrocksbaserat nätforum och vid varje fikabord där det sitter metalheads är det många som kastat fram det i teorin lysande förslaget att gräva ner stridsyxan och banka ihop de två festivalerna till en enda stor metalfest. Ett förslag som Jernberg snabbt dömer ut som omöjligt.
– Det funkar inte riktigt så i verkligheten tyvärr. När man bokar artister skickar man ut bud och när du lägger ett bud på en artist som Slash eller Megadeth och alla andra band vi lagt bud på vid det tillfället, då är de buden bindande, man kan inte ringa tillbaka och säga att nej vi ändrar oss, vi flyttar hela festivalen. Det är branschpolicy och kutym att det är bindande bud och vi hade lagt många sådana när vi insåg att det fanns en krock från första början. När vi hade satt Cavalera Conspiracy som bokas av en av världens största globala agenter för artister var det inte läge att byta och den andra festivalen har förmodligen samma läge. De kan inte bara säga till Deep Purple att ”kan ni köra nästa helg eller”?
– Redan när vi släppte de första artisterna hade vi klart med Motörhead och andra artister som vi släppte senare. Vi hade avtal med sponsorer och företagspartners, så det är väldigt svårt att stoppa den apparaten. Det är så mycket lagda pengar i omlopp för att få igång och driva det så att vi såg ingen anledning till varför vi skulle flytta.

getawayrock Många personliga favoriter
Tomas Jernberg tror ändå i slutändan att den stora krocken inte ska behöva innebära så mycket negativt som många spekulerar i, bland annat har den ju gett en hel del pr åt båda festivalerna.
– Jag var i och för sig heligt förbannad över publiciteten initialt för jag tyckte att det var rent av renommésnyltande att någon försökte påverka vårt varumärke negativt genom falska påståenden, men slutresultatet av den grejen gjorde ju att vi syntes ytterliggare på riksnivå och veckorna efter det så låg vi tvåa och etta på försäljningslistorna som ett av Sveriges mest sålda arrangemang.
Men framförallt framhåller han de två arrangemangens olika inriktning inom musikstilen känd som hårdrock – Getaway mer i den hårdare skolan och Rockweekend som lutar mer åt ett AOR-håll. Och det är ju knappast någon hemlighet att hårdrockare är ett synnerligen troget folkslag, så väl när det gäller att köpa skivor som att gå på konserter och festivaler.
– Gillar man Mustasch så gillar man Mustasch och då går man och kollar på dem när de kommer till stan och konceptualiserat i festivalform blir det samma grej, att ett hårdrocksevent skapar viss lojalitet. Jag ska inte säga att hårdrockare generellt uppskattar livemusik mer än andra, men på något sätt känns det som att när man är inne på band drar man på konserter och man vill dricka bärs och partaja till sina favoritband.
Och att det är många av Jernbergs egna favoritband som kommer ställa sig på scen i Gävle när Getaway slår upp sina portar råder det inga som helst tvivel.
– Det är några drömmar faktiskt, myser han. Slash är absolut en drömbokning, han är en ikon för merparten av hårdrocksvärlden, inte bara för sin musikaliska begåvning utan också för sin personlighet, hela hans aura är ju så jävla stor och cool. Jag har alltid tyckt att han spöar Axl Rose hundra gånger faktiskt.
– Man kan ju inte säga att hälften av lineupen är en drömbokning, men det är många grejer som jag varit jävligt nöjd med, till exempel att Airbourne gör en exklusiv spelning här. Sen är ju Deicide också en rolig bokning tycker jag. Många av de internationella banden är personliga favoriter för egen del och det är grejer som man har drömt om att ha på något sätt. Det blir kul till nästa år att boka ännu större grejer och band och titta än högre även om vi har tittat jävligt högt i år.
Nå, vilka är då drömbokningarna till nästa upplaga av Getaway?
– Fan dem har vi ju på gång så det kan jag inte säga, skrattar festivalarrangören upprymt.