Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Rise Against
Endgame, 2011
Skivbolag: DGC/Geffen
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-03-16
Hemsida: www.riseagainst.com

Öppningen är ett riktigt refrängmonster. Chicagos främsta punkkrigare Rise Against har tagit det bästa från senaste fullängdaren ”Appeal to Reason” och förfinat det in i minsta detalj. Det innebär att denna, bandets sjätte platta, är en uppvisning i drivig punkrock med entusiasmerande allsångsrefränger. Och öppningen är som sagt ett riktigt refrängmonster.

Singeln Help is on the way har ni hört, men innan den tillåts breda ut sig som spår nummer två har Tim McIllrath och hans kamrater fullkomligt blåst alla som helst tvivel av banan med makalöst snygga öppningsspåret Architects. Medan vi som lyssnare fortfarande gapar av hänförelse passar gänget dessutom på att smasha in serven med tredjespåret Make It Stop (September's Child) utrustad med ännu en lysande refräng och medryckande hockeykörer som kommer bli favoriter på livescenen.

McIllrath, som sjunger med en sällan skådad eldighet, och company sätter ribban där och skulle ha kunnat få problem med att få resten av materialet att leva upp till de nu uppskruvade förväntningarna. Men så sker inte. ”Endgame” är genomtänkt och snyggt hantverk från start till mål. Enda plumpen är halvdana Wait For Me som pliktskyldigt flörtar med bandets megahit Hero of War.

Att Rise Against förfinat formeln ytterligare innebär naturligtvis att några gamla purkna punkfans kommer att vända dem ryggen, men det kan manskapet förstås ta med en klackspark när de skruvat ihop en så här vass platta. Må den så vara mer kommersiellt gångbar än tidigare verk. Men Chicago-herrarna backar inte för den sakens skull för variation. Midnight Hands är rent av med sitt statiska riff och sina mangliga partier inne och nosar på metaldomäner. Tjusigt följs den sedan upp av melodistarka och bitterljuva Survivor Guilt.

Nya långa världsturnéer väntar förstås och fanbasen kommer helt rättmätigt bara att växa. Det går inte att blunda för att Rise Against spelat in sin bästa platta i karriären.