Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Ingenting
Herrgårn, Linköping
2006-10-19
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-10-24
Hemsida: www.nadazipp.se

Ingenting duger. Ingenting är lätt. Mycket väsen för ingenting. Det är ganska mycket som handlar om just… [Ingenting]. Stockholmsdoftande indiepop på svenska. Texterna handlar om livets alla svårigheter och sångaren Christopher Sander lider av samma associationsproblem som alla andra manliga sångare som sjunger på svenska med tydlig stockholmsdialekt – parallellen till Jocke Berg är ödesbestämd och oundviklig.

Men det bryr jag mig inte om för fem öre ikväll, ett band som lyckas blanda Velvet Underground med The Pixies samtidigt som de tillför en egen fräsch touch förtjänar all respekt. Kvällens spelning markerar turnépremiär för nya fullängdaren ”Mycket Väsen För Ingenting” och det märks. Framförallt på publiken. Det finns ett tydligt sug och en sprallig nyfikenhet, förmodligen är det fler än jag som ivrigt väntar på att få se om Punkdrömmar står sig lika väl i liveformat som på skiva. En låt som redan nu aspirerar på titeln årets låt i mina öron.

Det märks också på bandet att det var ett tag sedan de stod på en scen. Inte i själva framförandet, det är ett hungrigt [Ingenting] på scenen ikväll, utan mer i utrymmet däremellan. Taffligt mellansnack och en och annan flackande blick men vad fan, musiken väger upp tiofalt. Inledande Mycket Väsen För Ingenting lämnar en stark drift åt att i det snaraste införskaffa nya plattan och ge sig ut på en poppsykedelisk resa tillsammans med [Ingenting]. Hela kvällen är en enda stor försmak.

Överlag lyckas grabbarna från Stockholm väl med balansen av äldre material kontra nytt material. Julia och Här Kommer Solen från tidigare släpp träffar verkligen rakt i hjärtat medan nya alster som Hollywood Dreams, Suzanne (vi kan inte gå hand i hand), och inte minst Punkdrömmar, får hela stället att gå i taket. Med ytterligare ett par spelningar innanför västen är jag övertygad om att [Ingenting] kommer att bli en ännu bättre och alldeles lysandet akt som kommer att värma upp ditt frusna hösthjärta. Kvällens behållning är ändå den förvånade blick hos frontmannen, och tillika lintotten, Sander då ett gäng unga damer följer hans uppmaning till dans i extranumret och stormar scenen i ett virrvarr av klappande händer och gungande maraccas. Ren glädje…och kanske lite alkohol.