Joyzine

[stäng]

Fem korta

Pray For Locust

Fem korta frågor till Jerry Engström, gitarrist i unga Pray For Locust som placerar sig som bästa extremmetalband när vi summerar skribenternas årsbästalistor på Joyzine.se.

Med ert debutalbum "Swarm" placerar ni er som bästa extremmetalband (på en delad sjundeplats totalt) när skribenterna på Joyzine.se listar de bästa plattorna från året som gick, hur känns det?
Klockrent! När skivan var färdiginspelad satte vi oss ner och lyssnade igenom den grundligt. Vi var alla riktigt nöjda med både låtarna och soundet. Men på samma gång var man självklart spänd över hur den skulle bli mottagen av press och framför allt lyssnarna. Så man blir glad och stolt när man får en sån här grym listplacering.

Hur firar ni detta?
I skrivande stund så är det snart dags för en flygtripp upp till Umeå för ett gig på Metal Galaxy, och jag skulle tro att vi skålar rejält tillsammans efteråt. Ska nog lägga fram förslaget om ett inköp av en flaska champagne så att vi kan lyxa till det lite extra.

Hur har ert album annars har tagits emot under året?
Det mest anmärkningsvärda är nog hur skivan blev mottagen i både Sweden Rock och Close-up Magazine. Två giganter inom svenska metaltidsskrifter. Albumet fick 7/10 i SRF och några väl valda lovord. I Closeup var vi med på en intervju och även den journalisten verkar digga det vi gör rätt skarpt av att döma på det han skriver. Känns skönt att få godkänt på den fronten helt enkelt.

Vad det gäller folk som köpt plattan har jag också bara hört bra saker, den verkar gå hem hos allt från harcore-älskande kids till gamla oldschool-metalheads som egentligen bara är insnöade på Slayer och Anthrax. Så det känns som ett bra betyg, då vi verkligen försökt få till ett sound som ska få just den effekten hos folk.

Hur ser de närmsta framtidsplanerna ut för Pray For Locust efter jul- och nyår?
Just nu är det mycket bollar i rullning. Vi planerar och jobbar inför en musikvideo som förhoppningsvis ska börjas spelas in till och med innan nyår. Sedan är det såklart sommarens festivaler som är på kartan. Det vill vi verkligen ta del av och jag tror att det skulle bli mycket uppskattat av besökarna. Det största som händer utöver det är en Europaturné som vi hade tänkt klämma in under större delen av mars 2011. Vi har några kontakter som vi jobbar med både i Sverige och utomlands för att sy ihop den så smidigt som det bara går. Så vi ligger knappast på latsidan för att få ut musiken och bandet på vägarna!

Vilka fem plattor tycker ni själva varit de vassaste under året?
Nu måste jag tyvärr vara ärlig och säga att jag har riktigt dålig koll på vad som släppts just i år. Det känns sorgligt att man inte hinner lyssna på mer musik än vad man gör. Jag böjer frågan lite finurligt och ger dig istället fem riktigt feta album som jag inte skulle vilja leva utan:

At the Gates: ”Slaugther of the Soul”. En milstolpe inom svensk metal. Även om det är 15 år sedan den släpptes så tycker jag att den kör över mycket av dagens musik. De grabbarna gjorde metal på riktigt.

Opeth: ”Blackwater Park”. Tugnt, harmoniskt, hårt och suveränt. Hur lyckas man väga in allt från stenhårt growl till lugna melodier med gåshudsframkallande stämsångsinsatser? Bara Opeth vet.

Nile: ”Annihilation of the Wicked”. Vill man ha det snabbt, stenhårt och brutalt, men ändå lyckas urskilja vad som faktiskt spelas, så har du plattan här. Jag blir glad varje gång jag hör låten Sacrifice unto Sebek. Kanske är jag ensam om att tycka att Nile kan göra någonting stämmningsfullt och magiskt utav dödsmetal.

Therion: ”Vovin”. Det kan vara nostalgin som talar när jag nämner denna skiva, vad vet jag. Men det är en sjukt bra platta även om jag inte lyssnar på den så ofta längre. Therion är ett av få band som i princip gjort varenda genre inom metal, och alltid varit bra.

The Haunted: ”The Haunted”. Denna skiva går fortfarande varm hos mig, och tror jag mig själv rätt så kommer den göra det för resten av livet. Bröderna Björler har alltid tryckt på rätt nerver för mig när det kommer till musik. Klockrent är det enda jag kan säga.