Joyzine

[stäng]

Intervju

Casablanca

För två år sedan slogs det på stora trumman, stjärnorkestern Casablanca skulle lanseras med buller och bång. Men sen blev det tyst. Tyst som i graven.
Nu är det dock slutligen dags för debuten ”Apocalyptic Youth” och en nöjd Erik Stenemo berättar för Joyzine om förseningen, banddynamiken och det faktum att han behövde leva ut en rockådra.
– Det här bandet kändes bara som lite nödvändigt på något sätt, säger han.

Det var tidig vår 2010. ”Supergruppen” Casablanca hade hunnit kliva ut ur anonymiteten, uppträda på P3 Guld, agera pausunderhållning i Melodifestivalen och när kalenderbladet vändes till mars stod de i var och varannan tidningsartikel och trumpetade ut att nu var det dags för ett album. De var taggade till tänderna.
Erik Stenemo (Melody Club), Josephine Forsman (Sahara Hotnights), Anders Ljung (Space Age Baby Jane), Ryan Roxie (Alice Cooper, Roxie 77 med flera) och fotbollskillen Mats Rubarth (Örebro, AIK) hade då redan utgjort Casablanca i några års tid och skulle nu bara avtäcka debutverket. Det blev också en turné den påföljande sommaren med en limiterad och exklusiv ep som således på spelningar i bagaget.
Men sen blev det tyst. Nästan som i graven.
Men i graven hade Casablanca inte gått. Nu, två år senare är det slutligen dags att släppa det där omtalade debutalbumet – ”Apocalyptic Youth”.
– Det blev lite uppskjutet och det berodde på att vi inte kom överrens om vem som skulle släppa den. Skivbolagsstrul. Frustrerande som fan, konstaterar gitarristen Erik Stenemo när han ringer upp Joyzine inför skivreleasen.
Att sitta på en färdiginspelad platta så länge måste vara skapligt tärande?
– Det har varit jättetråkigt, därför är det en skön känsla när man nu äntligen har skivan i handen, nu jävlar är den här.
– Vi spelade in skivan och sen lyssnade jag faktiskt inte på den på kanske ett år. Sen lyssnade jag på den nu när det är dags för den att komma ut och då kände jag att shit vad bra det är. Det var liksom inte alls den känslan som man skulle kunna ha, att det är gamla låtar eller någonting, utan det känns inte alls som det. Det känns asbra, berättar gitarristen entusiastiskt.

Casablanca Omväxling förnöjer
Stuket på ”Apocalyptic Youth” är kort och gott uppfordrande rock som blickar både en och två gånger tillbaka i tiden. Rock där samtliga bandmedlemmar tagit med sig sin egen identitet och tidigare erfarenheter in i bandet.
– Det blev den här musikstilen. Jag vet inte riktigt vad vi hade tänkt spela för musik, men det var de där låtarna som kom och sen bara ställde vi oss i lokalen och började låta och då lät det så här och då blev det så, konstaterar Erik Stenemo krasst.
– Jag tycker att den är helt tidlös, det känns inte 2010, det känns inte 2012, det känns bara som att det är bra musik.
Dynamiken inom bandet måste bli helt annorlunda gentemot vad den är i de ordinarie konstellationer ni kommer ifrån?
– Ja gud ja, det är en helt annan känsla.
– Det är uppfriskande. Jag har ju till exempel aldrig spelat med några andra. Jag har bara spelat med Melody Club-killarna i femton år ungefär, sedan vi var skitsmå. Det här är första gången som jag över huvud taget spelar med några andra så bara det är ju kul som fan och annorlunda.
Utan att på något sätt ta avstånd från sitt tidigare åtagande (”vi låter som vi gör där för att vi vill låta så”) Melody Club berättar gitarristen hur Casablanca kan fungera lite som en ventil. Ett sätt att leva ut musikaliska rockdrömmar.
– Här handlar det om en lite annan typ av spel än det jag brukar göra. Jag gillar ju väldigt mycket rockmusik från början, det är det man är uppväxt med och det är skitkul att vara i ett band där det finns två gitarrer. Framförallt ett band där gitarren är jätteviktig. Det är så jävla skönt.
– I Melody Club har vi keyboards som man spelar mot och här spelar jag mot en annan gitarr istället. Det kanske inte är någon jätteskillnad, men det är ju framförallt omväxling och jag är ju en gitarrnörd och älskar gitarrljud och allt som har med elgitarr att göra, så det är rätt skönt att bara ha det. Jag får utlopp för helt andra saker än vad jag får i Melody Club.
Ljudidealet är också helt annorlunda när det kommer till Casablanca.
– När vi repade in de här låtarna, den processen var väldigt smidig och det var inte så noga heller. Det var bara kul. Nu när jag lyssnar på skivan gillar jag att vi släppte igenom grejer, att det sackar lite där och det är lite surt där. Sådant där är så jävla viktigt. Det ger mer liv.
– Casablanca är nog mer rakt på och vi bara kör. I Melody Club kan vi sitta och analysera allting väldigt noga, så det är väldigt skönt i Casablanca att det är mer...det är en skön känsla.

Tiden räcker till
Den eviga frågan till gäng som består av lösa sammansättningar musikanter från olika framgångsrika band, räcker tiden till? Med följdfrågan, blir det här mer än ett projekt? Erik Stenemo är säker på sin sak.
– Än så länge har Casablanca inte tagit så mycket tid. Sahara Hotnights pysslar inte med något annat, vi håller på med Melody Club i studion, men det går att kombinera utan problem.
– Känslan var väl lite när vi stack ut näsan med det här bandet att många trodde att det här kan väl inte hålla, det här kan väl inte bli något? Just det här att det skulle vara den här projektkänslan, vi kommer nog få bevisa oss. Vi håller redan på att titta på en ny skiva och jag tror att projektkänslan, om folk har den på oss, kommer att släppa när de faktiskt ser att kolla de gör en skiva till.
Ett femtontal spelningar är bokade under våren innan herrskapet planerar att invadera studion för att spela in den uppföljare som enligt gitarristen eventuellt kan komma att bli lite hårdare. Med andra ord är planen att ni som lyssnare ska få lägga namnet Casablanca på minnet en lång tid framöver.
Casablanca förresten, det är ett skapligt svårgooglat bandnamn...
– Hade vi några andra förslag? frågar sig Stenemo retoriskt. Jag tror att det var något som kom ganska tidigt, jag kommer inte ihåg några andra bandnamnsförslag.
– Man ja, jo det finns ju lite annat som heter så också så att … På Facebook finns det ju en sådan där statistikfunktion där man kan se var de flesta liksen finns, i vilka länder och så där och vi hade sjukt många likes från Marocko och det är ju på grund av namnet så klart. Hoppas de gillar musiken också.
Kanske är det rent av läge för en Marocko-turné på nästa platta...