Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Marcy Playground
S/t (retro), 1997
Skivbolag: Capitol
Av: Carl Potvin Johansson
Publicerad: 2009-10-03
Hemsida: www.marcyplayground.com

Av någon anledning har de flesta band jag "upptäcker" rötter i sextio- eller sjuttiotalet. Nyligen skedde dock ett undantag. I ett billigt hotellrum där det slabbades med rödvin och hot wings, spelade stereon slumpmässigt valda låtar. En mysigt bitterljuv och tillbakalutad låt där cirka sjuttio procent var ljuvhet, tjugo procent något annat och resterande tio procent bittra, mycket på grund av de slöa gitarrslingorna, snappades upp av min radar.

Det lät riktigt bra och jag slösade ingen tid med att fortsätta den pågående diskussionen om fiskekvoter i New Foundland. Istället tog jag mig över till musikanläggningen och flipprade fram vad som hördes ur högtalarna. Vad som spelades var Marcy Playgrounds A Cloak of Elvenkind. Jag knäppte väck den numera så vanliga och omtyckta shuffle eller random-funktionen på stereon och lät Marcy Playground fortsätta.

Hotellrums- och stereoinnehavaren visste inte själv vad som spelades, för många låtar i randommaskineriet, men hade inget emot att jag körde skivan från början till slut, hör och häpna - föreslå en sådan lysssningsmetod och risken finns att du framstår som en förlegad och tillbakasträvande surgubbe som inte förstår sig på moderna musikspelare, eller lyssningsmetoder för den delen. Album som format är utdöende, yttrade sig någon stolle i en blaska nyligen, men det tror jag inte, även om mycket numera tycks gå tillbaka till mer fokus på enskilda låtar.

Detta album var långt ifrån nytt, men knappast särskilt väl förankrat i sin samtid. 1997 släppte Marcy Playground denna självbetitlade debutskiva. Några månader senare fick de en hit med låten "Sex and Candy" som flertalet säkert känner igen vid lyssning, även om bandnamnet inte ringer en klocka.

Influenser från Nirvana och Pearl Jam är tydliga i New York-trions grungiga låtar, inte minst Shadow of Seattle. I slutet av nittiotalet när grungen var på nedgång kanske det kändes inaktuellt, men utan tanke på tidslinje, är skivan - som förutom hård eller mörkt stenad Seattle-rock även rymmer såväl stråkackompanjerade som cyniska historier, glada popmelodier och inte allt för långt bort i fjärran även lite psykedeliskt twang med fuzzig mysbas - en spretig men samtidigt sammanhållen och blänkande cd.