Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Daylight Dies
Lost to the living, 2008
Skivbolag: Candlelight Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-11-26
Hemsida: www.daylightdies.com

Det här är metal som till och med min morsa skulle kunna finna tjusning i och det skriver jag som något positivt. För ärligt talat, let’s face it. Majoriteten av dem som verkligen är nere med metalscenen är testosteronoffer till tonårskillar som tar allt på för stort och blodigt allvar. Sedan klipper de sig, går vidare till välbetalda skrivbordsjobb och fortsätter i smyg att digga metal på sin fritid.

Det är inte alls menat som en diss gentemot metal, jag tillhör ju i mångt och mycket scenen själv, bara ett klarsynt konstaterande. Vanligt folk har ofta svårt att ta till sig nyanserna och melodierna i olika typer av metal. Men hos Daylight Dies går det inte att missa det undersköna, trots att gruppen långa stunder manglar oerhört hårt.

”Lost to the living” är stämningsfull värre. Det brölas och gnids tungt distad gitarr genom hela plattan, men tempot är svagt och ensemblen sätter det vackra i första rummet. Akustiska slingor tillåts nästla sig in bland förstärkarna och growlen är trots sin mörka domedagsstämning melodisk på ett hänförande vis. Daylight Dies har något som jag inte riktigt klarar att sätta fingret på.

I de flesta fall är det något negativt att tilltala många målgrupper på vitt skiljda håll samtidigt. Det brukar dofta kompromiss och inställsamhet, en jakt på framgång som spunnit ur proportion. Men inte i fallet Daylight Dies. Här är det faktum att min morsa och en finnig tonårsrocker med patchväst tårögt skulle kunna lyssna tillsammans den finaste av komplimanger.