Joyzine

[stäng]

Recension - Live

El Perro del Mar
Way Out West, Göteborg
2009-08-13
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2009-08-16
Hemsida: www.elperrodelmar.com

Jag sitter fortfarande hänförd på min balkongplats inne i Annedalskyrkan efter det att Loney, Dear gått av scenen. Jag märker knappt hur folk, likt i en myrstack myllrar omkring på scenen för att förbereda för nästa akt på Way Out Wests klubbprogram. Vid första anblick kan det tyckas vara en otacksam uppgift att gå på efter en sådan fantastisk spelning som Loney, Dear bjöd oss på, men efter att ha lyssnat tidigare på soundcheck vet jag att det vankas en spelning i nästan samma kaliber. Upp på scen: El Perro del Mar.

Om kyrkomiljön var perfekt för Loney, Dear gäller samma sak för Sara Assbring, allas vår egen havshund. Det är sakralt, det är vemodigt och det är hjärtskärande, men döm av min förvåning när jag också får lägga till adjektivet energifullt. Och vilket lyft sedan! El Perro del Mars musik har alltid varit förknippat med extremt vemod, så även om texterna handlar om något så neutralt som att gå och köpa godis eller bjuda in till fest; men ikväll rockas det loss något utöver det vanliga. Många av El Perro del Mars äldre låtar får en betydligt fartigare utstyrsel, vilket bjuder på en grym kontrast. Vemodsballaderna finns kvar förstås, men den sida Sara Assbring visar upp ikväll hoppas jag verkligen kommer få mer utrymme i framtiden. Några av låtarna låter rent av glada!

Mäktigt blir också det skuggspel som utspelar sig på Annedalkyrkans bortersta vägg. Då en trång sillburk knappt räcker som beskrivning är sikten allt som oftast starkt begränsad. Istället lutar jag mig tillbaka och betraktar de skuggfigurer som dansar fram i takt med musiken, återigen handlar det om musik som överskrider, som får känslor att eruptera (något mitt sällskap för kvällen helt verkar missa då hon istället passar på att vila ögonen och somna in när det är som bäst). När spelningen till sist lider mot sitt slut kan jag inte annat än bara mysa, vilket underbar kväll och vilken underbar start på Way Out West.

Foto: Erik Lindgren