Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Marie Fredriksson
Äntligen [1984-2000], 2000
Skivbolag: EMI
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 2000-10-10
Hemsida: www.marie-fredriksson.com

Marie hade kunnat göra det lätt för sig. Med Per Gessle, en av Sveriges genom tidernas största låtskrivare, som chef och sekreterare hade hon lätt kunnat komma undan onödigt arbete och få mycket tid över till att bara göra slut på lönen. Marie har dock kämpat, kanske medvetet, för att inte komma i skuggan av Gessle som dominanternas dominant i musikbranschen. Hon har tillsammans med producenten och låtskrivaren Lasse Lindbom skrivit sedan 1984, långt innan Roxette ens var påtänkt. Hennes solokarriär har haft både toppar och bottnar, men flera av hennes låtar har sålt guld flera gånger om. Detta är något som kanske inte alla har tänkt på, men Marie Fredriksson är minsann ingen falsk stjärna på den gnistrande musikhimlen.

"Äntligen [1984-2000]" är en samling bestående av 17 låtar, valda delar från hennes många singlar och fullängdare som passerat genom åren. Allt ifrån Maries första skivkontrakt till dagens dyrbara produktioner. Bakgrunden till varje låt förklaras kort av henne själv i det påkostade cd-konvolutet som vittnar om var man hamnar när man uppnått toppen av karriären.

Samlingen känns mycket luftig och lättsam och där finns faktiskt inte ett enda bottennapp. Mycket av materialet luktar åttiotal, vilket det i och för sig inte är något större fel med. Hennes nyskrivna låtar Äntligen, Det som var nu och Solen gick ner över stan är fantastiskt vackra produktioner som andas 2000-tal lång väg.

Marie har verkligen haft förmågan att förnya sig och prova nya vingar, trots att hon alltid stannat kvar vid sina rötter; stillsamhet och klockren skönsång. Fast det betyder inte att "Äntligen [1984-2000]" är ett förlegat balladalbum. Ibland oväntat, men ändå väl invävt, smyger sig lätt distade elgitarrer in. Men härligt nog har man tagit ut det bästa ur varje instrument, en tanke som kvarstår även när ett ohämmat användande av reverbeffekter på pukorna bombarderar lyssnaren i låten Den bästa dagen från 1985.

När man läser i tidningarna att Roxette nu är på väg med ett nytt album, kan man bara bli imponerad. Både Marie Fredriksson och Per Gessle är verkligen musiker ända in i benmärgen som inte drar sig ur när nollorna på bankkontot är så många att de inte går att räkna längre. Vi har allt för många sådana musiker ute på marknaden i dag, särskilt många av dem är svenskar dessutom. "Äntligen [1984-2000]" borde vara en självklar del av allas skivsamling.