Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The Wombats
Peace & Love, Borlänge
2008-06-26
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-07-02
Hemsida: www.thewombats.co.uk

“Har jag sett en grym spelning går jag direkt hem och lägger mig” förkunnar en ovän till mig precis innan han börjar lomma tillbaka till hotellet och rummet vi delar där. Hans idé är att om man har sett en grym spelning är det inte rättvist mot bandet man eventuellt ska se efteråt, för de kommer att dömas i skuggan av det första, grymma, bandet man redan sett. Jag skrattade förstås åt honom, höll inte med, och började själv lomma åt andra hållet där The Wombats slutligen väntade på min uppmärksamhet.

Det grymma bandet vi såg innan var The Pigeon Detectives (se separat recension), en spelning som skulle gjort minsta The Who-fantast alldeles svimfärdig, och när jag går där den korta sträckan mellan scenerna börjar jag undra om ovännen faktiskt inte har rätt på något sätt? Men det handlar ju om förutsättningar också. The Pigeon Detectives hade en mindre, mer intim scen, The Wombats har en större scen, är färre medlemmar i bandet och spelar dessutom senare, risken för manbortfall är alltså överhängande. Och musikaliskt, ja, det är väl där den enda referenspunkten finns egentligen. I båda fallen handlar det om hormonstinn brittisk indierock.

Det finns en låt som heter Let’s Dance To Joy Division, och den har The Wombats skrivit. Ni vet hur det funkar, merparten av publiken står kvar snällt och lydigt för att få höra sin favoritlåt, sedan är det tack och adjö. The Wombats vet också hur det funkar, så de håller på låten så länge det går. Nu är The Wombats mer än bara ett band som skrivit en hyllningslåt till Joy Division, hela debutplattan, ”A Gudie To Love, Loss & Desperation”, är fullsmockad av trevliga små indielåtar.

Visst, det är inte lika bra som The Pigeon Detectives, men det är tillräckligt bra där jag står ett par timmar efter midnatt och småfryser med värkande kropp och bultande fötter. Kanske att scenen borde ha varit något mindre, kanske att jag hade förväntat mig mer tokigheter, men ett väl genomspelat gig är inte fy skam det heller.