Recension - Skiva
Det är av vikt att få en sak utredd innan den egentliga recensionen börjar. Det dolda spåret på den här plattan, en cover på
The Smiths There is a Light That Never Goes Out är så bra att jag inte vet vad jag gör med mig själv när jag hör den. Ena stunden ligger jag ner på golvet och gråter, i nästa dansar jag tryckare med mig själv.
Sofia Lilly Jönssons tolkning är fullt jämförbar med
José González version av
The Knifes Heartbeats, det vill säga att det omöjligt går att avgöra om originalet eller covern är bäst; båda två är bra på helt olika sätt. Men
There is a Light That Never Goes Out är ju bara ett dolt spår, och därmed bara en parentes till den egentliga skivan. Om sanningen ska fram så är Smiths-covern inte nödvändig, utan bara en extra godisbit som har gömt sig längst ner i påsen när du trodde att du hade ätit upp allt.
Rom byggdes inte på en dag. Inte heller ”Little Armies” blev färdig på ett ögonblick utan skivan har tagit lång tid på sig att växa fram, och det märks. Sofia har tillsammans med Robin Spurrier från
South Ambulance och Erik Danielsson från
Sickoakes plockat bort allt överflödigt på detta mästerverk till skiva. Varje ord, varje ton och varje anspelning på något annat än vad Sofia verkligen vill uttrycka har fått ge vika för det centrala i skivan, själva kärnan av allt. Trots den nedtonade och avskalade ljudbilden känns hela skivan som en stor, och snart exploderande, kram.
Kraften i
There is a Light That Never Goes Out har vi redan tagit upp, men liknande krafter möts vi av på hela skivan i allmänhet och titelspåret i synnerhet. Sofias röst tillåts där växa till klimax trots att det låter som att hon sjunger en godnattvisa. Ännu en behållning med skivan är användandet av stråkar. Det är ju alltid svårt att veta när de ska användas för att det inte bara ska bli tjock grädde av det hela, men på ”Little Armies” tar stråkarna plats när det är befogat, annars låter man de ligga. Underbart!
Om jag får önska skulle jag vilja ha en egen Sofia som kan sjunga för mig när allt känns för jävligt. Speciellt på natten, då hade hon fått sjunga mig till sömns innan hon flög upp till stjärnorna där hon hör hemma. Sveriges bästa kvinnliga sångröst sedan
Monica Zetterlund!
Kommentera
Inga kommentarer