Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Loincloth
Iron Balls Of Steel, 2012
Skivbolag: Southern Lord Records
Av: Jesper Robild
Publicerad: 2012-01-16
Hemsida: myspace.com/fuckfalsemetal

Hela, och då menar jag hela, poängen med Loincloth’s debutskiva verkar vara att testa på en ny variant av extremitet inom metal, nämligen att inte bry sig om något annat än riff. Och skriva snygga riff, det klarar de av. Både Trepanning och Angel Bait innehåller snygga krumelurer, Long Shadows ger lite Opeth-vibbar och Voden är en precis lagom meckig historia där gitarrerna arbetar snyggt emot varandra. Produktionen är i stora drag väldigt proffsig och det är kul att basen lyfts fram.

Med det positiva avklarat är det väl dags att förklara vad ”Iron Balls of Steel” egentligen är. Helt meningslös. Inte nödvändigtvis värdelös, bandet drömmer om att vara Meshuggah eller Cynic och förtjänar utan tvekan en eloge för att ha kunnat knåpa ihop nästan lika obegripliga riff, men Loincloth kommer inte i närhet av nämnda bands kvalitet eftersom de inte har skrivit några låtar.

Hela plattan låter som att en rytmsektion spelat in alla riff de kommit på under ett år av harvande i replokalen, och jag kan för mitt liv inte förstå varför inte någon sagt till dem ”Gött mos grabbar, bra jobbat! Nu har ni satt grunderna, nu är det dags att ta tag i intron, mellanpartier, melodier, refränger, solon, texter och sång”.

Missförstå mig inte, jag kan avnjuta musik utan sång och klämkäckhet men gränsen går långt innan ”Iron Balls of Steel”. Ytterligare något som till och med talar för att Loincloth med flit skickat in ett gäng riffidéer till bolaget är det faktum att nästan inget av de 16 spåren (som dessutom har titlar i sann demo-skojfriskhet-anda) når upp i en låtlängd av två och en halv minut. Jag kan nästan ge mig fan på att om man sätter på något av spåren för en av bandmedlemmarna kommer man inte få höra rätt svar på vilken det är förrän tidigast vid fjärde gissningen. Denna totala meningslöshet förtar alla positiva intryck.

Loincloth betyder höftskynke. Bandets idé bakom namnet kan tänkas vara att plagget utelämnar allt utom det viktigaste, vilket uppenbarligen anses vara riffen. Mitt råd är att sy en overall nästa gång.