Joyzine

[stäng]

Fem korta

The Centerfolds

Fem korta frågor till Karl Nielsen i debuterande rockorkostern The Centerfolds...

Det talas om fem års arbete och motgångar under radarn innan ni nu äntligen kan släppa ett debutalbum, bör The Centerfolds betraktas som landets bäst bevarade musikhemlighet?
I allra högsta grad. Vi har hållt lite på oss och inte spelat så mycket på en massa småställen som man kan göra i alla fall i Stockholm. Vi har valt de som känts roligast, som sist när vi spelade med Sator och Free fall på Nalen. Det var jävigt kul.

Vad de där motgångarna bestått i blir vi naturligtvis lite extra nyfikna på!?
Det har varit allt från replokalsinbrott och missförstånd, men framför allt schemastrul. Dels för oss i bandet men även för Chips. Vi har väl inte varit högst på hans prioriteringslista direkt. Vi har fått jobba emellan större produktioner som drar lite mer pengar såklart. Vi har väl haft lite av en kompisdeal med Chips så då får man ta det.

Trots en helt annan musikalisk ingång än många av de andra banden som föses ihop i den så kallade "retrorockvågen" med Graveyard och ett gäng andra band i spetsen, innebär retro-tendenserna i er musik att risken är överhängande att ni sorteras in just där av ettiketälskande konnässörer, vad är era tankar kring den riktningen av rockmusik i Sverige idag?
Tror inte vi kommer att buntas in i det gänget . Vi är nog lite för mycket Elvis Costello och Tom Petty än Black Sabbath för att bli det. Men visst är vi väl retro så helt åt skogen blir det inte. Men om folk tror att de ska få höra tunga riff så är det inte riktigt schysst mot oss.

Chips Kiesbye har producerat och Nicke Andersson gästar, har The Centerfolds mest gemensamt med Sator eller The Hellacopters/Imperial State Electric och varför?
Jag skulle nog säga att vi har mer gemensamt med Hellacopters. Jag lyssnade mycket på Entombed och därför var jag nyfiken när Nicke kom med ett nytt band, det var nog en stor del därför jag blev intresserad av rock på ett annat sätt än jag var innan supershitty [”Supershitty to the Max!”, The Hellacopters debut /red.anm]. Nicke har väl förövrigt skolat hela rocksverige med alla Hellacopters-covers på den tiden. Men sen blir man ju sjukt peppad när Sator dundrar igång live. De är en punkmaskin de där gamla gubbarna. Vi är inte så punk, mer pop i så fall.

Vilka är de tre allra starkaste argumenten för att folk ska kasta sig över er debut "Stuck In The Past"?
Först och främst för att det är elva jävligt bra låtar. Chips har valt ut från ca 30-40 från början som sen blev 20 och så vidare. Och eftersom skivan är inspelad i två omgångar i studion Music-a-matic hann vi skriva nya låtar, det är en skön mix av ganska gamla låtar och helt nya.

Sen hoppas jag att det är bra timing nu när Soundtrack of our lives lägger ner och alla spelar retrohårdrock. Vi är ett skönt alternativ med lite powerpoppigare rock. Vi hoppas att folk ska gilla skivan så den genererar lite spelningar och då kommer folk att höra att vi är jävigt bra live också!