Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Pen Expers
Dirty Tender Love, 2010
Skivbolag: Alleycat Records
Av: Marcus Ulvsand
Publicerad: 2010-11-28
Hemsida: www.penexpers.com

Med ett rungande E-moll vräker sig Pen Expers ut i mina högtalare, och välter dessutom mig ur skrivbordsstolen. Den explosiva inledningen formar sig så småningom in i en långsamt dyster blues där bandet utnyttjar varje centimeter av ljudbilden med sitt mördande tunga sound. Trots att jag nu kravlat mig tillbaka upp i skrivbordsstolen känner jag mig fullkomligt överkörd av första låten Ghost Train.

Efter den massiva och släpigt långsamma inledningen växlar bandet upp till femman och dundrar vidare in i den förvånansvärt dansanta Drink to me Victoria Lee. Det är lätt att tro att det höga tempot skulle öka intensiteten och energin men Victoria Lee är förvånansvärt tam i jämförelse med efterföljande Bitter Blues, där bandet har hittat tillbaka till det långsamt malande driv som skivan inleddes med, ett driv som klär bandet bra.

Genom hela skivan är låtmaterialet, oavsett högt eller lågt tempo, svårt att varken kritisera eller hylla. Deppig bluesrock behöver inte vara komplicerat och mestadels så håller sig bandet långt över ytan med sina enkla arrangemang. De gångerna som kreativiteten har stått lite för still kompenserar de istället med mer energi, och fler skrikiga gitarrer, en lösning som både hjälper och stjälper bandet.

För även om skivans röjigare bitar är medryckande så lyser de som klarast när fokuset ligger på tyngden och framförallt när bandet lämnar utrymme för Alexander Arvmans blytunga stämma, en stämma som får bandet att påminna om Americana-legenderna 16 Horsepower.

Under skivans bästa låt Knee deep in british snow gör Pen Expers precis det. Ännu en gång stoltserar bandet med ett långsamt rockballad-tempo och, de skrikiga gitarrerna backar för Oskar Lindbergs vackra pianospelande och Arvman låter så förkrossad att man undrar om han inte är begravd i ett par meter sibirisk snö. I mina öron låter det precis som den injektion den svenska rockscenen kan behöva just nu. En injektion som jag dock, inför nästa skiva, kommer sitta väl fastspänd i min skrivbordsstol innan jag vågar sätta igång.