Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Baby Woodrose
Chasing Rainbows, 2007
Skivbolag: Bad Afro Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-10-23
Hemsida: www.babywoodrose.com

Baby Woodrose är inne och nosar på lite väl flummigt område när de experimenterar med orientaliska instrument och tycks bada i curry. Annars är återkomsten till skivbolaget Bad Afro riktigt stark. Danskarna har blickat långt tillbaka i tiden och spelat in sitt mest utflippade album någonsin.

Med utflippat syftar jag inte alls på progressivt invecklat eller flowerpower svulstigt, även om det senare ligger närmare till hands. Baby Woodrose har tittat mot 60-talet och med orglar, en laidback attityd och analog utrustning spelat in ett album som låter genuint gammalt. Som om gruppen suttit i ett ogenomträngligt moln av söt rök och diskuterat musikhistorien med The Doors och Pink Floyd eller The Beatles. Det är riktigt fränt, men framförallt har bandet låtarna.

”Chasing Rainbows” är, de tveksamma orientaliska flörtarna borträknade, ett urstarkt album. Under speltiden går bandet från ganska poporienterat sväng till mer introvert rockpoesi på ett alldeles utomordentligt sätt. Borta är den där partystämpeln som många förmodligen förknippar med Baby Woodrose, in har istället kommit en oerhört melodistrak sida.

Precis som om skivan själv var en hallucinogen drog kan man luta sig tillbaka, låta musiken tränga in i huvudet och bereda sig på en upplevelse. Detaljrikedomen är imponerande, svänget rungande och melodierna som hämtade ur någon gammal film. Ytterst tilltalande. Baby Woodrose har inte bara hittat hem till Bad Afro, de har även hittat hem musikaliskt.