Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Les Issambres
Late fairytales, 2007
Skivbolag: Fifth Week Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-07-10
Hemsida: fifthweek.se/lesissambres

Men vänta nu lite här! Jag vill bestämt minnas att Les Issambres på sina två förra plattor var ett subtilt popband som lät riktigt bra. Men Thunder – första låten på ”Late Fairytales” – är rent vedervärdigt usel. En velande blockflöjt tycks duellera med sångerskan Karin Jacobson om vem som kan låta värst. Det är en skrämmande upplevelse att lyssna, ett prov för psyket att ta sig igenom hela låten. Jag måste helt enkelt ha misstagit mig på bandet.

Men nej, visst är det här samma Les Issambres som jag hyllade för några år sedan. Stefan Jacobsons lena sångröst är densamma och är vackert inbjudande även på den här skivan. Det är bara hans syster som gått ned sig fullständigt. Thunder är förvisso det ordentliga bottennappet, men hon gör ingen vidare figur på hela skivan. Sångsäkerheten har uppenbarligen grävt ner sig någonstans i väntan på bättre tider.

Och greppet att använda blockflöjt, jag vet inte alltså. Flöjt är i och för sig coolt, men blockflöjt! Borde inte det mest ses som ett instrument skapat för att osnutna skolungdomar ska lära sig noter och spela falskt för sina lidande föräldrar på skolavslutningen? I Demon’s eyes fungerar det visserligen. Den börjar svävande, påminner rent av om ett soundtrack till spännande barnfilmer, tänk Mio Min Mio. Men så avbryts det vackra av ett stycka oförklarlig garagepunk. Ett effektivt sätt att ta död på en fin poplåt.

Jag förstår inte vad Les Issambres försökt göra. Utveckla sig förmodligen. Det borde de i så fall låta bli. ”Late Fairytales” är bara en blek skugga av gruppens forna jag. Det är egentligen bara avslutande Eddie’s archive som håller klassen från tidigare. I titelspåret låter det rent av gammal daterad progg. En otrolig besvikelse.