Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Client
Hultsfredsfestivalen
2007-06-16
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-06-19
Hemsida: www.client-online.net

Clients synthiga electronica är så kylig att den regngrå kvällen utanför framstår som kokhet. Så stram att småskollärarinnor med rottingar skulle blekna och så sexig att till och med Rocco Siffredi skulle få problem med förtidig utlösning. Trions tunga beats rullar ut över den knappt halvbesatta Teaterladan och de kalla synthslingorna slingrar sig obevekligt kring Kate Holms avspända sång. Det är vackert på ett underligt, känslokallt vis.

Att se Client live är som att se ett skådespel. Musiken är så statisk den bara kan bli och när de tre brittiskorna intar scenen iklädda matchande läderklänningar intar de en typ av dominerande roller. Deras rörelsemönster är stelt, synkat till den rakt dunkande musiken och estetiken så påtaglig att det är omöjligt att inte bli berörd. Trion har allt vad som krävs för att gå i hamn fullständigt med sin show. Kate Holms, som obehindrat glider fram över scenen i högklackat, hade kunnat ha hela publiken i sin hand och fullständigt kramat musten ur den. Jag hade gärna sett att det slutat på det sättet.

Men det finns två faktorer som sätter krokben för det segertåg som skulle ha kunnat vara Clients. Depeche Mode och Ladytron-inspirerade karameller i all ära, men gruppen hade tjänat på att blanda in några fler upptempomelodier i setlistan. Jag antar att den segt framvällande spelningen baseras på släpiga melodier av en anledning. Förmodligen för att upprätthålla det regisserade skådespelet på bästa sätt. Men i längden blir det lite enformigt. Det kvittar hur bra jag tycker om de tunga beatsen, de isande slingorna och Holmes avmätta sång, när det går så här långsamt blir det lätt för mycket av det goda.

Den andra faktorn är ganska genomgående för hela festivalen, publikresponsen är minimal. Client försöker verkligen lägga det bakom sig och bjuda till enligt bästa förmåga, men efter ett tag märks det att Kate Holms leenden och ”thank you very much”-rop blir mer och mer ansträngda. Jag lider med trion, de var definitivt värda ett bättre öde.