Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Minora
Imago, 2011
Skivbolag: Dead Tree Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-03-04
Hemsida: myspace.com/minora

Hej Tool, hej Khoma och hej Katatonia. Det är ungefär vad Göteborgs Minora säger när de albumdebuterar med ”Imago”.

Här hittar vi det perfekta avkoket på amerikanernas atmosfäriska strängkonster och intrikata sätt att bygga låtar, Jan Jämtes och Khomas bräcklighet samt det förrädiska mörker som smugit sig in hos Katatonia i takt med varje steg de tagit bort från de värsta metalterrängerna. Minora hanterar sina ingredienser synnerligen väl och får dem att smälta ihop i tio stämningsfulla låtar.

För det är viktigt att poängtera att det här inte är ett ooriginellt band som låter som andra. Det är ett band som tar intryck av de främsta och sen bakar ihop deras karaktärsdrag till något oerhört vackert. Minora låter som Tool, Khoma och Katatonia, men ändå inte om ni hänger med på vad jag menar. ”Imago” står utan några som helst problem på egna ben.

Dessutom (som om det skulle behövas något dessutom i det här fallet) är utförandet alldeles briljant. Vi har att göra med musiker som lyhört samspelar på ett sätt som hela tiden vill låtens bästa och som med sällan skådad dynamik lyfter mot högre höjder. Sångfågeln Tommie Zetterlund går samtidigt en välavvägd balansgång mellan det sköra och det riktigt vackra. Hela tiden utan att tappa pondus.

Avslutningsspåret heter Silence och efter att Zetterlund upprepade gånger mässat orden ”come silence come” tystnar skivan. Det är ett synnerligen episkt avslut som på ett oerhört effektfullt sätt ramar in precis allt som Minora handlar om.