Joyzine

[stäng]

Intervju

Client

Delar av nya plattan ”Command” komponerades när Clients sångerska Sarah Blackwood var fullkomligt jetlaggad och knappt ens begrep vad hon sysslade med. Men det spelar ingen roll, hon lyssnar ändå inte på sina egna plattor och talar väldigt gärna om att sova.

– Jag har någon form av narkolepsi i fordon som rör sig. Jag sitter där med min bok i knäet och det tar bara fyra, fem sidor så börjar mina ögonlock bli tunga och sen sover jag i många mil och dräglar över hela säkerhetsbältet. Jag tror att alla i vårt turnéekipage har bilder på mig sovandes i sina mobiltelefoner, det är ingen angenäm syn, fnissar Sarah Blackwood, sångerska i synthgruppen Client och ofta omtalad under pseudonymen Client B.
Anekdoter som denna återkommer flera gånger om under vårt samtal och Sarah visar sig ha nära till skrattet och en god portion humor och självironi. Det är långt ifrån den strama, nästintill militäriska, image som gruppen annars visar upp mot omvärlden. Inte så konstigt kanske. När de uppträder med Client kliver tjejerna in i en typ av anonyma roller och lämnar det privata och vardagliga i turnébussen.
– När vi startade Client kallade vi oss Client A och B och vägrade att visa upp oss på bilder eftersom vi inte ville att folk skulle veta att det var sångfågeln från Dubstar och tjejen från Technique och döma oss därefter. I England är folk väldigt snabba att döma och vi ville inte att de skulle ha några förutfattade meningar om musiken. Efter ett tag läckte hemligheten naturligtvis ut på internet och folk började döma oss från och med den tidpunkten, men det är inget som bekymrar oss, vi lever i en tid där ingenting är hemligt och allting är spårbart. Därifrån har vår image tagit en logisk utveckling, förklarar Sarah.
Deras identiteter må vara röjda för många år sedan, men Client försätter övertygat att visuellt framställa sig som svalt känslolösa och nästan dominanta.
– Inom musikindustrin är alla bara brickor i ett enda stort spel och vår grej är ett litet uppror mot alla artister som gör musik som om det vore en stapelvara. Du vet låtskrivare som skriver likadana låtar till samma gamla artister, det är ju bara en enda stor industri. Vi gör den direkta motsatsen och försöker motverka att bli som kuggar i det industriella hjulet, vi är Client A, B, E och ja, det är bara stor ironi. Att vi har uniformer är en motreaktion mot alla dessa unga tjejer som visar naveln, har djupa urringningar och nakna stjärtar, de som skriker ut ”kolla hur sexig jag är”. För mig handlar det om vad man inte ser, vi flörtar med tiden då en hastigt blottat vad var så vågat det bara kunde bli. Jag tycker att det är betydligt mer kraftfullt eftersom det lämnar allt till fantasin och där är möjligheterna oändliga.

En Client-armé
I grunden utgjordes gruppen av Sarah (Client B) och maskinparkens överhuvud Kate Holmes (Client A), men lagom till släppet av förra fullängdaren ”Heartland” (2007) utökades de till en trio när modellen och basisten Emily Mann (Client E) anslöt till gruppen. När det nu är dags att saluföra uppföljaren ”Command” är gruppen fortfarande en trio, men Emily är ute ur bilden, producenten Martin ”Youth” Glover spelar bas på plattan och...well, vi får helt enkelt låta Sarah reda ut det hela.
– Det är som om vi skapat oss en egen liten Client-armé och det är något väldigt bra, skrattar sångerskan. Vi vill verkligen ha en tredje medlem, men med Emily fungerade det inte riktigt. Hon klarade inte av turnerandet. Hon är väldigt känslig och blev ofta sjuk ute på vägarna, hon hade svårt att äta ordentligt när vi turnerade. Man måste ha en viss motståndskraft och vara en viss typ av person för att klara av det. Man måste ha gott tålamod och klara av att slå ihjäl massor av tid på egen hand eller i sällskap med böcker och det var ingenting som hon klarade av, hon blev bara sjuk.
Efter detta har det varit lite svängdörrar på basistfronten och det senaste namnet in i leken är Charlotte Hatherley (Client C).
– Vi tog in en annan tjej och när hon inte kunde göra ett gig kom Charlotte in. Efter det har vi haft som en roterande tredje medlem vilket är jättebra eftersom alla är begåvade basister och vi har fler att snacka sex och killar med i turnévanen. Ämnesvalen varierar beroende på vem som är med oss, det är riktigt kul att vara på turné med tjejer.
Det där med turné ja, det är på resande fot Client för det allra mesta befinner sig och det råder ingen tvekan om att det är det formatet Sarah Blackwood sätter framför skivor.
– Jag älskar att turnera, det är en utmärkt ursäkt för att få sova på dagarna, myser hon.
– Jag lyssnar helst inte på våra skivor och det finns några specifika anledningar till det. För det första klarar jag inte av ljudet av min egen röst och för det andra sjunger jag låtarna på ett helt annat sätt live viket gör att jag bara blir irriterad, jag kan inte lyssna utan att tänka att jag skulle ha kunnat göra det så mycket bättre. Våra liveversioner skiljer sig så pass mycket från albumversionerna att det är dem jag betraktar som konsten, medan skivan bara är ett sätt att sälja den.

Fullkomligt jetlaggad
Med tanke på all den tid och det slit Client stretar sig igenom på vägarna är det väl ingen som är direkt överraskad av att ”Command” skrivits och spelats in i korta perioder medan tjejerna haft en stunds ledigt från turnévanen. Sarah låter smått ambivalent när hon berättar om processen.
– Skivan gjordes i korta perioder under en lång tidsperiod. Vi skrev och spelade in mycket och sen lämnade vi allt i fyra månader och drog på turné, sedan kom vi tillbaka och jobbade med det i två veckor till innan vi åkte i väg i fyra nya månader. Vi var så upptagna att det nästan var löjligt.
– De första prylarna gjorde vi när vi precis kommit tillbaka från USA och jag var fullkomligt jetlaggad, men Kate sa åt mig att jag var tvungen att pallra mig över för att vi var tvungna att börja jobba med skivan. Vi gjorde sex låtar i ett enda stim och min hjärna var fullkomligt överkokt. Jag visste inte vad jag sysslade med. Många månader senare bestämde vi oss för att gå in i studion efter att vi varit på turné i Kina. Vi flög tillbaka därifrån och kom hem måndagkväll, spenderade tisdagen i sängen och klockan tio på onsdagsmorgonen stod vi i studion. Jag funderade ärligt talat på vilken planet jag befann mig på, men i slutändan tror jag att det hela gav skivan en känsla och energi.
Att det är Kate Holmes som är den pådrivande kraften i Client tycks ställt utom alla tvivel och Sarah brister ut i ett av sina typiskt vänliga skratt när jag ställer frågan om bandkamraten alltid är lika inspirerad.
– Hon är väldigt driven ja. Det finns en väldig kontrast emellan oss, hon är på den ena sidan av skalan där allt skulle ha varit gjort redan igår och vad mig anbelangar kan allt skjutas upp till nästa vecka. Jag antar att vi möts halvvägs, hon eldar på mig i baken ibland och det är verkligen vad jag behöver.
Och så var det, det här med att sova och vila som gått lite som en röd tråd genom den här artikeln.
– Den här intervjun är en bra ursäkt för att ta lite ledigt efter lunch. Jag ligger fortfarande under en filt och med huvudet på en kudde, kuttrar Sarah innan hon lite halvhjärtat försöker rättfärdiga sig själv:
– Jag är väldigt lat, men jag sprang åtta kilometer imorse, det är min ursäkt.