Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Supersonic
S/t, 2012
Skivbolag: Egen utgivning
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-10-20
Hemsida: www.supersonicofficial.com

Jag vet inte varför jag kommer att tänka på mat, men Supersonic är rock'n'rolls svar på den där sladdriga, sorgliga hamburgaren som man får av en utarbetad matförsäljare klockan fyra på natten någon av de sista dagarna av en stor festival. Det går ner, men det smakar inte särskilt gott och frågan är om det ens fyller något behov.

Norrköpings Supersonic (som till den här utgåvan fimpat Speedfreaks från bandnamnet) harvar punkig garagerock som är billigt producerad och som mest känns geistlös. De har samtliga av genrens attribut på plats, men framför sina träiga och klyschiga låtar utan vare sig någon vidare pondus eller energi. Då faller det ganska snabbt.

Man kan ju fråga sig vad skivan egentligen fyller för funktion när det låter som att inte ens bandmedlemmarna riktigt tror på hopkoket. Attackmässigt låter det som om herrskapet spelat in skivan bara för sakens skull och det begriper ju vem som helst att det är inte ett vinnande koncept om man befinner sig i en genre som bygger mycket av sin existens på adrenalin och råa utbrott.

Just likt den där sladdriga hamburgaren halväten ofta hamnar i någon soptunna är sannolikheten ganska stor att gemene rockfan stänger av det här självbetitlade verket halvvägs och sedan aldrig återvänder till det.