Joyzine.se






Recension - Live

The Radio Dept.
Siestafestivalen, Hässleholm
2010-05-29
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2010-05-31
Hemsida: theradiodept.com

This time around från senaste, väldigt försenade "Climbing to a Scheme" inleder en sen och försenad spelning på festivalens avslutande dag. Redan här är The Radio Dept. bättre än när jag såg dem på Hultsfredsfestivalen en sömnig eftermiddag för fem år sedan och bandet kändes lika slappt som vi som tittade. Nuförtiden är det tre bandmedlemmar, som inte är särskilt sprudlande på Siesta heller. Men ingen förväntar sig det och bandet tittar numera inte bara ner i marken, utan också ut mot publiken. En publik som för övrigt består av en gles men helt okej samling männsikor som trotsat efterfesten på campingen efter electrodagens stora namn Familjen och Röyksopp.

Varje mellansnack är istället en kort paus där strulande förinspelningar inte vill gå igång riktigt när de ska och det hela känns lite som att ett något onyktert tillstånd är det enda som kan rädda perfektionisterna i Radio Dept. Onyktert låter det i alla fall inte när de spelar och Johan Duncansons sensuella uttal av "you" i Heaven's on fire är om möjligt ännu mer nervpirrande i sin livekostym Senaste skivan är nog mer lättillgänglig även om bandets signum fortfarande finns kvar, med den svävande sången och det drömska soundet. Men de känns mer slipade nu, även om 1995 från första skivan "Lesser Matters" river ner kvällens hittills mesta applåder. Det trumfas emellertid snart av Pulling our weight som är en sådan där låt man alltid kan återvända till.

Jag älskar verkligen bandets elektroniska grund med livegitarr och det må verka simpelt, men gör man det med övertygelsen att det är det bästa som finns låter det också bra. Publiken verkar inte ha något emot det, men man märker att festivalen bara är minuter från slutet. Det är lojt, fast så lämpar sig också Radio Dept. snarare att gunga än att tokdansa till. The worst taste in music är liksom nya The video dept. och Never follow suit ytterligare låtar som just nu fungerar och smeker mig medhårs. Det är inte den mest sprudlande tredagarsraketen precis, men inte på något sätt sämre. Det sämsta är att bandet måste avsluta efter ordinarie set, för på soundcheck kunde man höra bandets mest peppade låt Freddie and the trojan horse men utav den fick vi inget.

Kalla mig partisk, det är väl det enda jag är. Men även om spelningen inte alls är fantastisk så är den just nu, klockan två, det absolut bästa jag skulle kunna tänka mig och lite vad jag kom till Siesta för.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Relaterat

Det bästa från 00-talet
The Pains of Being Pure at Heart
The Radio Dept. (2008-08-30)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner