Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Christian Kjellvander
Siesta!, Hässleholm
2008-05-31
Av: Maria Wikström
Publicerad: 2008-06-04
Hemsida: www.christiankjellvander.com

Christian Kjellvander låter lite mer gnälligt nasal än vanligt. Han får hjälp av en fågel i trädet ovanför mig att sjunga. Det behövs egentligen inte, nasalljud eller ej, det finns inget med Kjellvander att gnälla på. Han vet vad han håller på med, och det gör hans musiker också. Han har till och med vett nog att hitta en tjej med vacker stämma till att köra. Han gör allt rätt, som andra artister på festivalen har gjort fel.

Fina Two Souls är kanske en lite väl sömnig låt, speciellt med hartassar på cymbalerna, för en publik som fortfarande inte är helt vaken. Christian Kjellvander har en oslagbar karisma och är helt omöjlig att slita blicken ifrån, tänker jag när jag kommer på mig själv med att beundra smutsen på mina skor. Men det kommer igång, Portugal är storslagen och trummisen verkar bestämma sig för att ge hartassarna vad de tål. Songs of soils Paige är en så gammal och flitigt spelad låt att jag inte vågade hoppas på att han skulle spela den. Drunken hands är underbar i ett retsamt framrusande och tvärstoppande där bandets samspelthet är tydlig och de alla verkar hitta något intressant under trumsetet. Jag tror bestämt det brukar kallas för att ”röja”. De ”röjer” inte i samma bemärkelse som screamoband gör, men röjer, det gör de. Drunken hands vävs ihop med Rid och jag vill utbringa en skål eller införa ett pris till artister som gör något nytt med sitt gamla material och inte bara rakt uppochner ”drar av en låt” och sedan ”drar av en till”.