Joyzine

[stäng]

Krönika

Minnestal till en gammal vän

Min vän har gått ur tiden. Min bästa vän om du så vill. Vi var oskiljaktiga så länge jag kan minnas. Det här är ett vykort från vår tid tillsammans.

Du var med mig så långt tillbaks jag kan minnas. Mina första minnen delar jag med dig. På mitt pojkrum med tuffa hårdrocksaffischer. Du var min flyktväg bort från alla måsten och krav. Allting var så enkelt med dig. Inga bekymmer eller pekpinnar. Bara snickrande av drömmar.

Du höll aldrig min hand. Men du omfamnade mig ändå och skänkte mig alltid värme när jag som mest behövde det. Du var solen som alltid sprängde gråa skyar.

Det har funnits tillfällen då jag fick stå upp för dig, när jag försvarade dig. Men jag gjorde det alltid rakryggat och ärligt. Jag ljög aldrig för dig, det behövde jag inte. För du gjorde det aldrig mot mig.

När jag under mitt första taffliga försök till kärlek försökte verka erfaren och mogen skänkte du mig mod. Jag ska väl ärligt erkänna att du kanske inte hjälpte mig. Men du fanns ändå där och det gjorde mig trygg. Din närvaro hade den effekten på mig.

När jag tiotusen meter ovan jord för första gången förstod att jag hatade att flyga insåg jag att du var min enda räddning. Inga tröstande ord eller drycker i världen kunde hjälpa mig mer än vad du gjorde då. Det ska jag aldrig glömma.

Alla semestrar vi gjort. Alla ställen vi tillsammans upplevt. Nu är de bara minnen. Minnen som jag ständigt ska bära med mig. Jag önskar bara att vi kunde fått mer tid tillsammans. Men allting vackert har tyvärr ett slut. Så även vår relation.

Så nu går jag vidare i livet. Utan min äldsta och käraste vän. CD-skivan. Allt vackert vi upplevt. Alla minnen vi skapat. De lever kvar. Längre än alla datorer och hårddiskar nånsin klarar av.

Vila i frid Mr Compact Disc, jag glömmer dig aldrig.