Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Ministry
The Last Sucker, 2007
Skivbolag: 13th Planet Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-09-25
Hemsida: www.thirteenthplanet.com/ministry

Ingen, inte ens medlemmar av al-Qaida, avskyr George W. Bush lika mycket som Al Jourgensen. Att den rabiata exheroinisten väljer att en gång för alla stänga boken om Ministry med en glödgad frontalattack på symbolen för mänsklighetens ondska är därför helt i sin ordning.

Det mest märkvärdiga med ”The Last Sucker” är naturligtvis inte de verbala spyorna över mr Bush, dem har ju Jourgensen sysslat med genom tre skivor nu, utan att det öppet deklarerats att det här är det sista som kommer att släppas under Ministrys flagg. Efter 13 fullängdare hade historien inte kunnat få ett värdigare slut.

Få band kan få trummaskinsbaserad industrimetal att svänga så mycket som Ministry. Deras skivor har genom åren varit väldigt ojämna, visst, men de bästa bitarna har alltid varit lysande. På ”The Last Sucker” får vi höra mycket av bandets goda sida. Trummaskinen gungar som sällan förut och Jourgensens ilskna trademarkriff är knivskarpa.

Från furiöst piskande öppnaren Let’s Go till köruppiffade avslutaren End Of Days (Pt 2) (som knyts ihop av ett långt tal av expresidenten Dwight Eisenhower) visar Jourgensen vad han fortfarande är kapabel till i sina bästa stunder. ”The Last Sucker” är fet, drivig och naturligtvis späckad med samplingar. I Death & Destruction loopas Bush mässande sina favoritord. Titeln avslöjar väl ganska väl vilka dessa är. En riktigt medryckande låt dessutom.

Jourgensen är inte bara arg, han är vansinnig. Kanske är det just därför ”The Last Sucker” känns så oerhört vital, så levande. Ett finare farväl hade snubben och Ministry knappast kunnat ta av världen. Bland många exemplariskt svängiga låtar utkristalliserar sig tillslut Watch Yourself som favorit. Den inleds som torr, plastig ful-black metal för att övergå i fläskigt, Vita Huset-anknutet djävulssväng.