Joyzine

[stäng]

Intervju

Sad Day For Puppets

Efter en feberdröm, ett fudgekok, en jobbintervju och några sms bestämmer jag slutligen en molnig onsdags- eftermiddag telefonträff med Martin Källholm, gitarrist och låtskrivare i EP-aktuella Sad Day For Puppets. På vägen fram till slutet pratas det om skivsamlingar, dekadens, kommande album och Neil Young på Sjöhistoriska (även om allt inte tas upp här).

Sad Day For Puppets EP ”Just Like A Ghost”, släppt i april månad, slog omkull mig med dess enorma ljudbild och fantastiska låtbygge. Låtar som Big Waves och Hush platsar redan nu på listan över årets bästa, och, trevlig som jag är, inleder jag samtalet med att berätta för Martin hur otroligt bra den är.
- Tack så hemskt mycket. Det är asroligt att höra. Jag trodde inte att jag skulle bry mig om vad folk tycker, men jag märker att jag blir lika glad varje gång någon säger något positivt om oss. Jag var beredd på att ingen skulle lyssna på den och att ingen skulle säga någonting. Jag upplever det som att vi har fått mycket positiv kritik, men jag har ju inte gjort något förut så jag har inte något att jämföra med, säger Martin, märkbart glad men ändå tillbakalutad.
Sad Day For Puppets - eller Pups som de själva kallar sig - utgörs, förutom Martin, av Marcus Sandgren (gitarr) och sångerskan Anna Eklund. På de fåtal livespelningar de har gjort kompletteras de av Alex Svenson-Metes från Radio LXMBRG, Micael Back, Christoffer Narvin och Annas syster Annika Eklund. Meningarna om hur bandets stomme träffades går isär.
- Jag och Marcus är kompisar sedan vi var små. Vi två minns det som att det var vi som satte upp en lapp om att vi sökte bandmedlemmar och att Anna svarade på den, medan hon minns det som att det var hon som satte upp något som vi svarade på. Längre än så kommer vi inte, svarar Martin, som aldrig har långt till ett litet skratt.
Martin beskriver sin egen och Marcus uppväxt som typiska musikers med timslånga replokalssessioner.
- Vi har hållit på och harvat i replokaler sedan vi var små. Anna har mest sjungit med familjen, och jag tror att hon sjöng i kyrkan i också.

Ingen program- förklaring
Alex Svenson-Metes från Radio LXMBRG har uppenbarligen betytt mycket för Sad Day For Puppets, och är anledningen till att de över huvud taget spelade in något.
- Det var genom en kompis som spelade in i deras studio som jag träffade Alex. Vi märkte att det var kul att jobba ihop så då fortsatte jag att spela in egna grejer där.
Det var alltså här grunden till Pups framtid lades, men enligt Martin var det mest på skoj från början.
- Vi har aldrig haft någon storslagen plan med vår musik. Vi träffades och spelade tillsammans lite till och från, och efter ett tag började vi spela in i studion med Alex. Det var mest han som var pådrivande.
Hur mycket Alex har påverkat bandets sound låter jag vara osagt, men klart är att några band har influerat Puppets ljudbild mer än andra. Den amerikanska indierocken under tidigt 90-tal och den brittiska shoegazevågen nämns ofta av de ”som kan något” som självklara förebilder för bandet.
- Vi lyssnar mycket på olika saker inom bandet, men jag och Markus har en stadig bakgrund med amerikansk indie, mycket Dinosaur Jr. och tidiga Smashing Pumpkins. Av allt det brittiska som vi har blivit jämförda med är det egentligen bara The Jesus & Mary Chain, My Bloody Valentine (som förvisso är från Irland, förf. anm.) och till viss del Cocteau Twins som vi har lyssnat på. Anna har helt andra referenser, men den minsta gemensamma nämnaren är väl Dinosaur Jr. Annars lyssnar hon på Billie Holiday och massa saker som jag över huvud taget inte vet vad det är.
När det kommer till texterna verkar Martin tycka att jag blir lite väl pretentiös när jag börjar prata om ”inspirationskällor” till hans skrivande.
- Det skulle vara storhetsvansinne av mig att sitta och prata om det; det är bara poptexter och poplåtar så det är nog inte så mycket inspiration inblandat i det. Jag har skrivit låtar under så lång tid så jag funderar inte så mycket på det. Det var ett väldigt tråkigt svar, tillägger han dock efter en stunds tystnad.

Spin City, sällskapsspel och framtiden
Som de flesta andra band med ett lustigare bandnamn än Band of Horses har Martin ett enkelt svar på min fråga varför namnet blev som det blev.
- Det är ett gammalt Spin City-avsnitt då borgmästaren - efter en misslyckad, TV-sänd puppet show – säger ”this is a sad day for puppets” eller något åt det hållet. Så egentligen var det en påhittad borgmästare i en TV-serie som gav upphov till namnet. Det är väl ingen som är särskilt nöjd med namnet, men det är som det är.
Något annat som bandet inte är alltför bekväma med är pressreleasen som följde med EP:n, där det påstås att ”sällskapsspel och te går före dekadens och piller” i Sad Day For Puppets värld.
- Vi tyckte inte att någon pressrelease behövde skrivas, men skivbolaget måste givetvis få promota sin skivprodukt. Vi hade väldigt svårt att komma överens om någonting att skriva, och så här i efterhand kom vi fram till att ingen av oss dricker te. Jag tror inte att jag har druckit te på tre år, och det var när jag låg på sjukhus och var magsjuk. Vi har aldrig spelat sällskapsspel med varandra heller, men det där handlar väl mer om musiken. Vi tänker mer på lugna, trevliga miljöer än dekadenta klubbar när vi gör vår musik.
När framtida planer och eventuella skivsläpp förs på tal blir Martins stämma mycket gladare än förut. Det märks att han verkligen brinner för det han gör.
- Vi håller just nu på med en fullängdare som ska komma senare i år. Alla låtar är färdigskrivna så nu spelar vi in. Vi har kommit i kontakt med ett nytt japanskt bolag som vill släppa något med oss ( Hush som 7”-singel blir det första Japan-släppet, förf. anm.), men vi spelar ju in skivan för att släppa den i Sverige, så får de licens att släppa den där. Det blev som en extra drivkraft att sätta fart med inspelningen.
Inför det kommande skivsläppet försöker Martin tona ner sina förväntningar så mycket som det går.
- Även om man hoppas på det så tror jag inte att vi kommer bli stora. Det vore ju skönt att inte behöva jobba med något annat, men det lär väl inte hända eftersom det är typ fyra stycken i Sverige som kan leva på sin musik. Vi tycker att det är fruktansvärt kul att spela ihop, allt från att skriva låtarna till att spela in i studio och spela live så vi vill bara försöka göra det så mycket som möjligt och se hur länge det håller. Vi kommer inte att undvika det om vi väl kan bli självförsörjande på musiken, vi har inga betänkligheter mot det, men det är ingen som på fullaste allvar tror att det kommer att hända.

Orden är mer sanna än vad det vid en första anblick kan tyckas. Det har nog aldrig varit svårare att kunna slå igenom och leva på sin musik i Sverige, även om det skulle vara ytterst välförtjänt för Sad Day For Puppets: bandet med låtarna som kan kramas om och om igen, utan risk för att de skulle säcka ihop på grund av syrebrist.