Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Dead By April
Metaltown, Göteborg
2009-06-26
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-06-29
Hemsida: www.deadbyapril.com

Ifjol skulle Dead By April ha spelat på Metaltowns minsta scen, men var tvungna att ställa in. I år har de helt plötsligt en framgångsrik debutplatta i ryggen och skickas ut som öppningsakt på den stora scenen. Gitarristen Johan Olsson hinner knappt ens fram till micken innan han talar om att bandet bara för att de inte kom ifjol tänker spela extra länge den här förmiddagen. Just det där med extra länge ska sedan visa sig bli ett väldigt problem, men vi kommer till det.

Det är kaxigt att skicka ut en naken man på scenen strax innan bandet går på, men så mycket kaxigare än så är inte Dead By April den här dagen. Känslan är att de är påtagligt tagna av stundens allvar och trycket är inte alls lika markant som det brukar vara när orkestern ställer sig på klubbscener för att leverera. Herrarna må vara på stadig uppgång, men att stå inför 20 000 personer på hemmaplan kräver sina män och Dead By April är inte riktigt där ännu.

Framförandet känns platt, backtracksen blir alldeles för uppenbara och gruppen känns för regisserad för att det ska kunna bli riktigt kul. Gaphalsen Jimmie Strimell lämnar dessutom bort mycket av den rena sången på ett sätt som han inte gjort (eller i alla fall inte visat) tidigare. Skriken sitter, men agerandet på scen andas nerver och han återupprepar sig själv gång på gång. Jag är väl medveten om att både han och gruppen kan så mycket bättre, men i det här forumet vill det sig inte för Dead By April den här dagen.

Och så var det, det där med att spela länge. I det hårt komprimerade Metaltown-schemat tillåts ingen orkester att dra över sin speltid och Dead By April gör nybörjarmisstaget att inte disponera sin tid ordentligt. Resultatet blir att de när tiden runnit ut står som fån och inser att de just försatt chansen att spela sin stora hit, Losing you, låten de tänkt avsluta med och som de flesta i publiken verkligen vill höra. Skamset får de be om ursäkt och lomma av scenen, men man lär sig av sina misstag som det så fint heter. Det är nog bäst att Dead By April lär sig till Sonisphere, där lär förutsättningarna knappast vara annorlunda.