Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Dead By April
Platens, Linköping
2008-11-20
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-11-21
Hemsida: myspace.com/dbaswe

– Vad det där pojkbandet försökte med förstod jag aldrig, säger en stereotypt långhårig hårdrockare i kön på kebabstället strax efter att konsertkvällen avslutats (minuten senare är det jag som får en kebab med hamburgerdressing och inte begriper någonting). Han syftar givetvis på Dead By April.

Uttalanden av den typen är bara korkade, snudd på ignoranta. För helt ärligt det enda som skiljer Dead By April från turnépaketets huvudattraktion, hyllade Dark Tranquillity är att bandet består av popigt friserade ungtuppar istället för svettigt långhåriga gubbar och att skönsjungna refränger stoppas in mellan aggressionsutbrotten. Sen må det vara hänt att orkestrarna har olika uttryck vad gäller brutaliteten och sättet att föra fram melodier i musiken, men mycket har de gemensamt. Att ena stunden tokhylla åldermännen för att sedan spy galla över uppstickarna är inte konsekvent. Men det verkar som om många gamla trötta hårdrockare på allvar är rädda för nya grepp och uttryck.

Men den här kvällen lyckas bandet förmodligen vinna över ex antal nya fans på sin sida. Det är heltaggat redan från start (tror jag det när speltiden för både Dead By April och Engel är löjligt liten) och bandet levererar stort. De skulle utan problem kunna minska ner på förinspelade grejer som ligger och geggar i bakgrunden, den skärande fejksången som trängs med skönsjungande Jimmie Strimell i Angels of clarity är minst sagt besynnerlig, men som helhet fungerar liveakten mycket smidigare den här kvällen än vad som var fallet när jag beskådade truppen på Hultsfredsfestivalen i somras.

Imponerar som allra mest gör återigen nämnde sångare. Hans skriksång är kvällens bästa och med manisk blick sitter han som klistrad framme vid monitorerna. Ställningstagandet att gå på scen klädd helt i vitt retar säkert upp ytterligare en och annan hårdrockspuritan.

Utan någon platta ute skulle man kunna tro att publikresponsen skulle vara reserverad. Men bandet har jobbat stenhårt på att få ut sin musik, inte minst via myspace, och det sjungs både här och var i publikleden. I det korta format som gruppen tillåts framträda den här kvällen sitter de moderna metalpärlorna som handsken, framtiden får utvisa om materialet är för enkelspårigt för en längre speltid eller om det här är ett band vi verkligen ska räkna med.

Den här kvällen i Linköping känns det onekligen som om så är fallet.