Joyzine

[stäng]

Intervju

Sengaija

Äntligen ett band som spelar musik i stil med hardcore och låter bli att kasta ur sig slagord mot köttindustrin! Grabbarna i Sengaija bjuder på osande, ångestladdad musik i gränslandet mellan metal och hardcore. Här berättar trumslagaren Daniel Johansson om livespelningarna, jämförelserna med LOK och en hel del annat.

Om det ringer en liten klocka någonstans när ni hör namnet Sengaija kan jag avslöja att det är taget från splatterfilmen "Braindead". Här är det dock inte någon komisk dödsorgie det handlar om utan kompromisslös hardcore-metal med texter på svenska och en aggressivitet som är imponerande.

Bandet som består av fem ösande gossar bildades den 26:e februari 1997. Hardcorebandet Prohibit lade ner och Fredrik Lindberg (sång) och Daniel Johansson (trummor) startade Sengaija tillsammans med Daniels brylling Andreas Ek (bas). Bandet behövde en gitarrist och Christian Rhenfors hittades under en Deftones-konsert i Stockholm. Bandet spelade in sin första demo "Detta är hardcore" och ville sedan bredda sättningen något för att få ett fetare sound. Följaktligen plockades Patrik Svelander in som andre gitarrist och sedan dess har sättningen inte ändrats det minsta.

Udda inspirationskällor
- Vår musik kan beskrivas med följande tre ord: Snabbt, hårt och sjukt. Den skall upplevas live, vi är inget studioband. Hård musik ska göra ont och den känslan kan man bara uppnå genom att spela live. Jag hatar band som bara bryr sig om att de håller gitarren snyggt och gör de rätta poserna. Vår musik handlar om att göra det som faller oss in och inte bry sig om vad som är trendigast. Man ska bli svettig, det ska kännas i kroppen att man röjt på spelningen, förklarar Daniel Johansson, trumslagare i bandet. Med de orden i åtanke är det lätt att tänka sig att bandmedlemmarna lyssnar mycket på arg hardcore och saftiga metalriff, så ligger det dock inte till. Musiksmaken varierar väldigt mycket mellan killarna och det hjälper till att skapa Sengaijas speciella sound. Gitarristerna Christian och Patrik lyssnar på lo-firock och country respektive grunge. Basisten Andreas är popfanatiker och vokalisten Fredda har en väldigt bred musiksmak, eller "han lyssnar på allt från hip-hop till Tibetanska munkkörer" som Daniel uttrycker sig. Egentligen är det bara intervjuoffret själv som lyssnar kontinuerligt på hårda tongångar, hans hjärta klappar för hardcore och noisemetal. De största gemensamma influenserna är dock metalbanden System of a down och Machine Head.

När hårdrockstidningen Close-Up utsåg årets tio bästa demos 2000 hamnade Sengaijas demo "Väg 193" på andra plats, något som bandmedlemmarna är glada över. Daniel berättar att bandet fått bra kritik på sina demos i en hel del fan- och webbzines. Men han nämner också att den första demoinspelningen "Detta är hardcore" blev totalsågad av samma tidning som hyllade den senaste ansträngningen. En självklar fråga är ifall killarna bryr sig om vad andra skriver om dem, Daniel Johansson berättar:
- Det är alltid kul att läsa att folk gillar oss, men vi kommer aldrig ändra på vår musik för att någon klagar på oss. Något som stör oss som fan är att vi så ofta jämförs med LOK, att vi skulle vara bättre/sämre än LOK eller att vi rippat deras idé. Så är det inte, vi spelar inte ens samma sorts musik, vi spelar hardcore-metal och LOK spelar stenhård rock n´roll. Det enda som gör oss lika är att vi också sjunger på svenska, den idén fick vi när vi såg dem röja skiten ur allt och alla på Stora Dansbanan i Hultsfred 1998 och det står vi för.

Det tycks som om det är känsligt att jämföra Sengaija med LOK men bandet gillar grabbarna från Göteborg. Faktum är att de två banden känner varandra och att de till och med har samarbetat. På Sengaijas demo "Väg 193" gästar LOKs vokalist Martin Westerstrand på låten Fetansikte. Bandet har än så länge inte samarbetat med något annat band med skinnpiskaren utesluter inte att det kan bli ett samarbete med något hårt band vid en framtida demoinspelning.

Öser live
I somras stod Sengaija på demoscenen på Hultsfredfestivalen och efter det har det tagit fart med en hel del spelningar. Bandet skulle gärna vilja spela mer, men det är svårt att kombinera med jobb och skola. När jag frågar om speciellt angenäma liveminnen är det inte oväntat Hultsfredfestivalen som kommer på tal.
- Det absolut mäktigaste var när vi lirade på Hultsfredfestivalens demoscen i år, precis fullpackat med galen publik, massor av röj på och framför scenen, en underbar känsla, berättar Daniel. Sedan nämner han även ett gig i Göteborg när Martin Westerstrand och Daniel Cordero från LOK var med och framförde Fetansikte, vilket resulterade i att det blev fullt kaos på scenen. Sedan kan han inte låta bli att berätta om hur gitarristen Patrik headbangade så hårt under ett gig i Tidaholm att han svimmade och ramlade in i trumsetet.

En del band har speciella trix för att få igång publiken och skapa stämning kring konserten, men inte Sengaija.
- Vi kör helt enkelt vår grej. Vi uppmanar inte publiken att de ska röja. Vill publiken röja så gör de det även om man inte säger något, det är inget man kan kräva eller tvinga någon till. Vi försöker alltid att röja som fan från första början och sen behålla det hela spelningen igenom. Vi gör sjuka saker på scen så att det blir en intressant och annorlunda spelning och vi går in för det lika mycket vare sig det är 30 eller 300 personer i publiken, berättar Daniel. Efter den utläggningen är det lätt att förstå att han tycker att det bästa som kan inträffa under en konsert är att publiken röjer och sjunger med i låtarna samt att det är full satsning på scen. Det värsta som kan inträffa är att något går sönder så att det blir ett avbrott i spelningen.

Samlingsdemo
Förtillfället är Sengaija aktuella med en demo där deras två första demos är samlade på samma platta. Namnet är "Kanske så hårt att det inte kan kallas för musik" och den titeln klingar lite humoristiskt i mina öron. Bandets texter är dock inte särskilt humoristiska om man bortser från två låtar från den första demon "Detta är hardcore".

- Alla våra låtar handlar om kärlek i någon av dess skepnader. De är mörka, självutplånande och ibland jävligt utsättande, eftersom de ofta handlar om människor i vår omgivning. Texterna är viktiga, de bygger upp stämningen, ilskan och aggressiviteten i musiken, förklarar trummisen. Men det är inte bara musiken som är viktig när man ger ut en demo om Daniel får bestämma, han berättar vidare:
- Musiken är alltid viktigast, men vi tycker att det är mycket bra att ha ett snyggt konvolut till sin demo. Eftersom det är så mycket lättare att sälja en demo som har en seriös helhet, än att bara försöka kränga hembrända skivor för 40 spänn, med kassa konvolut gjorda i Paintbrush. Vi har anlitat en internetdesigner som gjort konvoluten till våra två senaste demoskivor, vilka vi är mycket nöjda med.

Som ni säkert förstått av allt prat om olika demoplattor är Sengaija fortfarande utan skivkontrakt, de har dock varit i kontakt med några mindre bolag men det har inte lett till något konkret. De medverkar på en samlingsplatta med svenska punk och hardcoreband som släppts av Halvfabrikat Records och dessutom på en amerikansksamling släppt på Through These Eyes Records. Där är Sengaija det enda svenska bandet och får trängas med storheter som Brothers Keeper och Botch. Plattan släpps i USA i februari.

Den närmaste framtiden är det tänkt att bandet ska ge sig ut och spela lite varstans runt om i Sverige och när ekonomin tillåter ska det också bli en ny demo, några nya låtar har redan komponerats.
Se upp för Sengaija, för det här är snabbt, hårt och sjukt!