Joyzine

[stäng]

Intervju

The Hives

Det svängde riktigt bra på klubbarna och utomhusscenerna år 2000, anledningen hette The Hives. Nu tar bandmedlemmen Nicholaus Arson bladet från munnen och berättar om allt som kan vara värt att veta från det framgångsrika året.

2000 var triumfens år. The Hives släppte det fullfjädrade albumet "Veni Vidi Vicious" och gav sig ut på vägarna med ett låtmaterial av högsta kaliber i bagaget. Under året gjorde grabbarna närmare 150 spelningar och frälste publiken med sin glada upptempopunk, spetsad med influenser från såväl garagerock som musik från -50, -60 och 70-talen.

Kritikerna har inte varit sena att ge respons till gruppen för deras senaste album. I Close-Up Magazine röstades plattan fram till en åttondeplats på årsbästalistan. I radioprogrammet P3 Rock hamnade skivan på en hedrande tionde plats när lyssnarna tyckte till om skivskörden år 2000 och på webbsiten dagensskiva.com hamnade The Hives i topp på recensenternas favoritlista.

Med detta mäktiga facit i ryggen kan man fråga sig hur det hela egentligen startade, Nicholaus Arson fattar sig väldigt kort när frågan kommer på tal.
- Varsitt brev + gemensam mötesplats = rendez vous och musik, meddelar han. Han tycker också att det hela tiden har hänt saker kring bandet men erkänner att det är först på sista tiden det börjat röra sig ordentligt framåt. Bandet har dock inte misströstat över att framgångarna uteblivit tidigare. De har nämligen alltid haft känslan av att de har haft just det där lilla extra som leder till stjärnorna.

Bandet trivs ganska bra på sitt nuvarande skivbolag Burning Heart Records, men det är väl inte särskilt djärvt att gissa på att några större bolag hört av sig nu när framgångarna börjat komma. Man kan ju fråga sig om bandet trivs med läget som det är nu eller om de längtar efter en riktigt stor lansering. Nicholaus Arson berättar:
- Just nu längtar jag inte efter något mer än tillräckligt med pengar för att kunna betala hyran och kanske köpa någon skiva. Jag är inte så insatt i stora lanseringar så jag vet inte. Kan något av det jag nämnde tidigare erhållas genom en storlansering och utan att behöva spela med reklam på ryggen och sälja resten av sin stolthet, så kanske.

Rockös
Som jag nämnde i inledningen gjorde bandet från Fagersta närmare 150 spelningar det gångna året och av dem var en av de allra bästa den på hemmakrogen Green. Herr Arson nämner också gig i Oslo, Tromsö och Hamburg. The Hives förenar bra musik med ett markant ös på scenen och har därför blivit en aktad liveakt. De har dock inga speciella knep för sig mer än att de innan sina spelningar försöker skärpa till sig och inse allvaret i det de ska göra. I logen bör det finnas en soffa, öl och godis för att gruppen ska trivas som bäst.

Det finns inte en skymt av falsk blygsamhet eller något annat typiskt svenskt när Nicholaus Arson svarar på frågan om varför just The Hives har blivit utnämnt till ett av Sveriges allra bästa liveband.
- Därför att det trots allt finns lite rättvisa i världen, meddelar han och understryker på det sättet ytterligare en gång att The Hives verkligen tror på vad de gör. Med tanke på att de är så bra som de faktiskt är har de inga som helst skäl att se andra band i sin genre som konkurrenter. Visserligen tycks det som om Arson har lite problem med att karakterisera vilka grupper som ingår i deras genre, men berättar att The Hives ser alla band som vänner, eller i alla fall potentiella sådana.

Ett band som definitivt hamnar inom samma genreramar som The Hives är The (International) Noise Conspiracy med före detta Refused-vokalisten Dennis Lyxén som fronfigur. Inte helt oväntat är de båda banden goda vänner och tycker mycket om varandra. De var ute på turné tillsammans i somras, då var den tredje länken Monster. Om man måste välja ett av banden att tycka bäst om blir det trots allt The Hives. Senaste plattan har som sagt allt en riktig partyplatta ska ha. Det hörs verkligen att den är inspelad med kärlek till musiken, eller som Nicholaus Arson själv uttrycker det:
- Väj hädan slusk och låt mig bestämma!