Joyzine.se






Recension - Skiva

The Silent Section
A Final Delerium, 2009
Skivbolag: Tryghed & Tristesse
Av: Anton Wedding
Publicerad: 2010-03-18
Hemsida: myspace.com/thesilentsection

Det myllrar av copycats i musikindustrin. Artister som vill spela musik men inte har något att säga. De kopierar något som var revolutionerande för 20-30 år sedan och inbillar sig att det ska låta lika bra. The Silent Section har antagligen lyssnat en hel del på Jesus and The Mary Chain och The Sisters Of Mercy för att sedan själva starta ett band där de försöker köra på samma koncept. Deras skiva ”A Final Delerium” är ett svulstigt och intetsägande verk som står och trampar i gamla spår utan att lyckas göra det på ett intressant eller konstruktivt sätt.

Det är kyliga ljudväggar, gitarrnoisemattor och låg släpig sång med mycket reverb som gäller. Något som kan vara tilltalande i vissa fall, men här blir det bara ett tråkigt malande som aldrig kommer någonvart. Ett annat problem är tröttheten. Det finns liksom ingen energi i musiken, inget framåtsträvande. Det känns som om de varit fysiskt trötta när de gått in i studion och spelat in låtarna i hopp om att snart kunna gå hem och få lite sömn. Det gör att man själv också nästan blir sömnig av att lyssna på musiken.

Ibland lyfter de dock, musiken får lite liv och man dras med i malströmmen. En och annan snygg melodi lyckas också smyga sig in här och var. Experimentlustan i låten Vehement and Faithful är välkommen även om det inte är något att hetsa upp sig alltför mycket över. Men den känsla av lättnad som infinner sig när jag stänger av skivan säger mig att ”A Final Delerium” är en skiva som jag hade klarat mig bra utan.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner