Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Laleh
Me and Simon, 2009
Skivbolag: Warner
Av: Nina Torbacke
Publicerad: 2009-05-05
Hemsida: www.laleh.se

Laleh är kanske lite som en drog för mig. Det går inte att sluta lyssna på henne när man väl har börjat. Hon är lika viktig som en kaffekopp är för mig på morgonen. Laleh är fullkomligt lysande på sin nya platta. Hon gör mig sällan besviken. För att vara ärlig har hon aldrig någonsin gjort mig besviken. Den musikaliska bredden och den totala oräddheten lyser som en röd tråd genom hela skivan.

Skivan innehåller knappt ett dåligt spår. Jag är mest förälskad i Me and Simon, Roses. Vackra The end är en sorglig berättelse om kärlek. I raderna:

I might as well admit it
I fell for your letters and your smile
and when you stopped smiling I stopped hoping.
And we didn’t say what we feel,
we both knew the end was close
and saying nothing is almost like lying

smälter jag totalt. Där blir jag fast, milt uttryckt. Men allra bäst gillar jag hennes egna stämsång i Lär mig om . Den låten gör mig glad i hela kroppen.

Kanske är det ändå i de svenska låtarna som Laleh kommer mest till sin rätt. Språket känns mer äkta och intimt. Laleh är annars en kvinna som behärskar de flesta genrerna, verkar det som. Ingenting känns omöjligt. Där har vi det jag gillar allra mest med henne.